Klockan 13 under tisdagen stod en nervös Charlotte Kalla i Sundsvalls stadshus omringad av ett stort gäng journalister. Det var dags att få reda på vem som vunnit årets bragdguld och Kalla var en av stor förhandsfavorit.
– Det var hög hjärtfrekvens, väldigt spännande, säger Kalla till NSD.
När det blev klart att hon tillsammans med de övriga tjejerna i OS-stafettlaget fått bragdguldet var glädjen stor.
– Det känns väldigt bra, jag är otroligt stolt och glad över att få vara bragdmedaljör tillsammans med de andra tjejerna.
Men vi tar väl en tillbakablick. Till OS-stafetten i Sotji.
Efter två riktigt bra klassiska sträckor av Ida Ingemarsdotter och Emma Wikén hade Anna Haag fått problem på sin tredjesträcka. Sverige hade halkat efter och när Charlotte Kalla var redo att ge sig ut på sin sistasträcka var avståndet upp till Finland och Tyskland var 25 sekunder.
Allt talade för en strid om bronset för Sverige.
Men Kalla ville annorlunda.
Sakta men säkert åt hon i kapp avståndet till tätduon. I den sista backen inför upploppet var Kalla i kapp. En superspurt senare hade hon gjort det som alla trodde var omöjligt. Hon hade fixat ett OS-guld för Sverige.
Det Kalla minns mest från den där dagen i Sotji är den fantastiska känslan i kroppen.
– Jag kände att det verkligen svarade. Det jag ville få ut, det kroppen ville göra – det gick.
Många tycker att du borde ha fått bragdguldet ensam. Vad säger du om det?
– Nej, i en stafett är man ju fyra åkare. Jag var en av fyra som gjorde den där sensationella tävlingen där vi lyckades ta guld. Det gäller att alla toppar formen och åker bra, att man får till det med skidor och så vidare.
Charlotte Kalla säger att hon inte vågade hoppas på bragdguldet när hon vaknade i morse.
– Jag har valt att inte spekulera så mycket innan, jag har överlåtit det åt andra. Två gånger har jag varit med i snacket tidigare och då har jag fått gratulera andra.
Skönt att slippa det nu?
– Ja, det är väldigt kul att få ett bragdguld, det är en sådan lång historik bakom det. Jag känner mig väldigt stolt. Tillsammans med Jerringpriset är det det finaste man kan få i Sverige i idrottssammanhang.
Det är väl nästan det enda du inte har vunnit sedan tidigare?
– Mmm, jag har inte vunnit en individuell VM-medalj...
När NSD pratar med Kalla ska hon strax ge sig ut på dagens andra träningspass. Trots en fullspäckad dag med massor av uppmärksamhet tummar hon inte på träningen. Hon tycker dessutom att det känns lätt att ge sig ut.
– Jo, verkligen. Jag får ju ta med mig energin från det här ut.
Har du pratat något med de andra tjejerna i dag?
– Jag hann bara snacka lite snabbt med Anna när vi blev intervjuade av Lasse Bengtsson (på radion). Jag skickade något meddelande till dem innan och frågade om de var redo för bragdguldet och fick svar ett "ja", det var de.
Hur ska ni fira?
– Vi får se vad vi hittar på. Det blir något lite mera stillsamt, vi ses ju i morgon när vi drar mot Lillehammer.