Nu är det många som funderar vad som kommer att hända med länets och Sveriges största skidstjärna. Jag är inte så säker att det finns ett svar ännu.
2015 hamnade jag i en kö på ett varuhus. Diskussionen framför mig handlade om en viss skidåkare från Sverige och hur hon hade påverkat deras intresse för just skidåkning. ”Hon är större än Henrik Larsson”, sa en av dem.
Det kanske inte låter så märkvärdigt – men då ska ni veta att det hela utspelade sig på Tesco Superstore i Dundee, Skottland.
I det Skottland där Henrik ”Henke” Larsson ses som en gud efter sina år i fotbollslaget Celtic.
Nu handlade diskussionen om Charlotte Kalla och hennes avslutande sträcka i OS-stafetten.
”Hon är ju den enda som kan slå norskorna”, sa kvinnan till sin man.
Som ganska snart höll med sin partner (?).
Det var en ganska konstig situation att i Storbritannien överhöra en diskussion som handlade om en 28-åring från Tärendö i Pajala Kommun.
En annan sak som gjorde det hela något märkligt var att de pratade om en sak som hade hänt drygt 18 månader tidigare i Sotji.
Efter att jag blandat mig i diskussionen så visade det sig att de hade varit där för att heja på de brittiska åkarna med Andrew Musgrave i spetsen, men också att de åkte hem från Ryssland med en ny favorit.
Charlotte Kalla.
Det är drygt fyra år sedan. Nu skriver vi 2020 och Charlotte Kalla har haft en säsong betydligt tuffare än vid många andra tillfällen.
Det är till och med så att det finns journalister i Norge och Finland har börjat fundera i banor om att Sveriges bästa skidåkare genom alla tider kanske borde lägga av.
Jag säger bara stopp, stanna och nästan håll käf….
Ni spånar om en skidåkare som i stort sett jämt har visat sig vara en mästerskapsåkare av rang. Ända sedan hon slog igenom som 19-åring och vann Tour de Ski efter att ha passerat Virpi Kuitunen i den avslutande klättringen har hon levererat när det gällt som mest.
Kalla har under sina år som skidåkare åkt hem tre OS guld och tre VM-guld, men hon har också 16 övriga pallplatser i de två stora mästerskapen.
Hon gjorde det till och med i Lahtis 2017 med två silver och ett brons detta trots en skada (bröstryggen) på försäsongen och hjärtflimmer vid världscuppremiären i Ruka.
Det går nästa att bara rada upp lopp där hon har presterat på topp när det har varit av största betydelse. Att hon efter lopp som enligt hennes egen måttstock inte har varit vad man hade kunnat förvänta sig varit svart i synen är ett bevis för att hon aldrig är nöjd med något annat än de bästa eller i alla fall strax intill.
För att återgå till diskussionen i Skottland så handlade den om det mest klassiska som Charlotte Kalla har gjort. När hon på den avslutande sträckan i OS-stafetten krossade Marit Björgen och plockade in massor av tid på Finland och Tyskland för att korsa mållinjen först av alla.
Än mer imponerande är att hon har tagit alla medaljer trots att hon varit samtida med damskidåkningens två stora i Marit Björgen och Therese Johaug.
Nu kommer det handla om motivation.
Det kommer tror jag inte handla om vilka placeringar Kalla har med sig när säsongen är slut när hon ska ta ett beslut om framtiden.
Det kommer att handla om hennes egen känsla i kroppen.
Vad hon än beslutar sig för så är det ställt utom alla rimliga tvivel att titanpannan från Tärendö skrivit in sig i historieböckerna som Sveriges både bästa och mest folkkära skidåkare.
Men jag hoppas som sagt fortfarande.
Det är trots allt bara två år kvar innan OS avgörs i Peking.