Ingen kan klaga på moralen och slitet, inte på den taktiska biten heller. Men när det handlar om det där sista, att få in puckuslingen i mål, att vara effektiv när chansen dyker upp så blir betyget underkänt.
Ska man vara lite elak och göra sig lustig kan man faktiskt lyfta fram det bisarra att Luleås interna skytteliga just nu toppas av Djurgårdsbacken David Printz.
Han var faktiskt den enda som lyckades överlista Ridderwall i Dif-kassen.
Trodde ett tag att Luleå hade kommit på nåt helt nytt grepp som skulle ta Hockeysverige på sängen: om man själv saknar naturliga målskyttar kan man ju alltid låta motståndarna raka in pucken åt en.
Printz slog hövligt in 1-0 till Luleå och i andra perioden var junioren Jacob Josefson millimeter ifrån att ge Luleå ledningen på nytt. Men pucken tog i stolpen.
Tränare Rönnberg pratade efter matchen om att hans spelare måste bli fränare, vässa huggtänder och komma in mer på mål. Naturligtvis hoppas jag att problemet går att lösa med så enkla medel, men jag befarar att problmet är mer svårlöst än så.
Jag går igenom laguppställningen och har så innerligt svårt att hitta de där naturliga målskyttarna. Det är bara så.
Rönnberg var riktigt bitter efter matchen och det har jag full förståelse för. Att förlora en premiär på bortaplan är inte mycket att säga om, det gör man oftast, men det går att förlora på så många olika sätt.
Och att förlora som Luleå gjorde på Hovet gör alltid ont.
Oavgjort hade definitivt inte varit orättvist, inte ens en Luleåseger.
För som sagt - chanser fanns. Det handlar bara om att kunna förvalta dom.
När vi kom till Hovet var min nyfikenhet snudd på gigantisk när det gällde Kristofer Berglund. Naturligtvis hade även jag ryckts med i den hausse som drabbat denna 19-åring, som inte ens hade tagit ett skär i elitserien.
Men jag insåg ganska snabbt att Berglund var tämligen tagen av uppgiften. Det var en hel del felpass och osäkerhet och jag tror vi får vänta säkert tio omgångar innan vi kan börja se hans fulla potential.
Det gjorde inte så mycket, för det fanns annat att bli riktigt förtjust i:
Jaroslav Obsut.
Jag vet inte exakt vad slovaken haft för sig i sommar, men jag tror aldrig jag har sett honom så här tuff, så stark och så hungrig på att visa vad han kan. Tror inte att han förlorade en närkamp på hela matchen.
- Obsut var precis som många andra missnöjd med vad han presterade ifjol och han har tränat stenhårt för att ta revansch, sa Roger Rönnberg.
Den revanschen kommer han att ta, bara skadorna håller sig borta.
Luleås nye härförare heter Emil Lundberg.
När jag fick frågan i en enkät inför säsongen vem jag tror får sitt stora genombrott i årets Luleå svarade jag faktiskt Lundberg, trots att killen är 26 år.
Men den Lundberg som lämnade Luleå för Finland för några år sedan och den Lundberg som nu har återvänt är två helt olika spelare.
- Ingen blir profet i sin egen hemstad, sa Rönnberg, men jag lovar: Lundberg är profeten med stort P innan julefriden är här.
I två år har Luleå skrikit högt efter en riktigt center och nu har man plötsligt honom här. Halleluleå!
Robin Lindqvist och Lidhammar är rätt sköna; frejd
iga, modiga och tuffa. Rent av en pest att möta. Men jag vill att dom ska vara MER, först då kan de ta det verkliga klivet i sin utveckling.Kristofer Berglund är liten, så liten, men Philipp är stor, så stor - så tillsammans blir de väl...helt normal! Det kan bli ett backpar att tycka väldigt mycket om framöver.
Måtte aldrig Djurgården mer få återvända till hockeymausoleet Globen. Trycket i Hovet var så mäktigt att ståpälsen stod som spikdobbar.
Och jag tröttnar aldrig på att höra ramsan "Skoterraggare, skoterraggare, skoterraggare...". Oöverträffad i all sin enkelhet.