Det var en resa genom ymnigt snöfall, ja till och med regn och jag vet faktiskt inte hur det är möjligt ? men när Hellner satte in sitt makalösa guldryck bröt solen igenom.
Scenen förvandlades till en perfekt tavla.
Den sista kilometern var så vacker och jag slapp till och med vara nervös.
Hellner kunde till och med hugga en liten svensk flagga inne på stadion (som det stod Sunne på!) och göra målgången till ett oförglömligt svenskt idrottsminne.
Snacka om att de TV-bilderna kommer att vevas om och om och om igen tills de är inpräntade i den svenska folksjälen för all evighet.
Och Marcus Hellner från Gällivare ? han är vår nya skidkung.
En gång i tiden hette våra monarker Gunde Svan och Tomas Wassberg.
I dag heter han Marcus Hellner. Dubbla OS-guld är en sådan monstruös prestation att han med stor självklarhet måste nämnas med samma tyngd som dessa legendarer.
Två OS-guld har ingen norrbottning tidigare mäktat med, vilket alltså placerar Hellner högst upp i vår OS-historia.
Ni måste faktiskt ursäkta, men jag känner mig helt vimmelkantig. Det som händer här i Whistler är liksom bortom det fattbara, vi gör historiens bästa skid-OS och det var liksom bara en naturlig fortsättning på eurforin att vi tog vårt första stafettguld sedan 1988.
Herregud, 22 år är en så lång tid att det känns som en evighet.
Det var då Svan jagade efter Mogren i spåret under den sista sträckan och vrålade att han fick vila efteråt. Mogren var så trött att han höll på att dö men vågade alltså inte göra annat än att fullfölja och vinna.
För mig är det odödliga minnen, men är fullt medveten om att många av er som läser detta inte ens var födda då.
Sedan dess har vi väntat och väntat och tvingats buga för fantastiska norrmän.
Men nu är vi en stormakt igen och våra nya hjältar heter Daniel Richardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och ? Marcus Hellner.
Denna fantastiske, coole, trevlige, underbara Marcus Hellner.
Ja, vad fasen. Vem vet, vi kanske måste vänta ytterligare 22 år innan det händer igen ? så jag ger er det klassiska gudloppet i kort repris:
Sträcka 1: Daniel Rickardsson drog stora delar och fick faktiskt fältet att spricka upp. När fransmannen Jean Marc Gaillard stack iväg fick Rickardsson sällskap av Norge, Finland och Tyskland. Gaillards klantiga vurpa gjorde att de fem länderna kunde växla samtidigt.
Sträcka 2: Finlands Matti Heikkinen tog täten och ledde tätkvintetten. Men direkt efter varvningen satte Johan Olsson full fart - precis som i det klassiska skiathlonloppet. Kvintetten blev snabbt en kvartett då Heikkinen släppte. Men tjecken Lukas Bauer gjorde ett jättelopp och gjorde tätgruppen till fem lag igen. Mitt i det väldiga snöfallet satte Johan Olsson fart och knäckte resten av fältet, framför allt Norge Hjelmeset som släppte över en halv minut.
Sträcka 3: Södergren tog som väntat täten och höll så hög fart att Norges Lars Berger inte kunde plocka något. Efter några kilometer släppte han ledningen till Frankrikes Manificat. Tillsammans ökade de ledningen ner till Norge. Södergren satte in ett ryck sista kilometern och gav Sverige en liten ledning på tre sekunder - och 37 sekunder före Petter Northug.
Sträcka 4: Marcus Hellner blev snabbt upphunnen av Frankrike och Tjeckien och längre bak åkte Northug som en dåre. Han plockade sju sekunder på första kilometern. Till sist gick tjecken Koukal upp och ökade farten. Northug gick som en furie i spåret, knäckte tysken och minskade gapet till endast tio sekunder. Precis när man väntade att Northug var på väg i kapp ökade Hellner farten igen. Och med ett par kilometer före målet satte han in segerrycket. Det var en explosion som knäckte allt och alla och som förvandlade Hellner till en klassisk svensk skidkung.
Och jodå - vår riktige kung var på plats även nu. Han och Hellner är snart kompisar.
I kväll damstafett, men utan Anna Haag ska Sverige vara chanslöst att vinna guld. Däremot finns en liten chans till medalj om alla gör ett kanonlopp.
På förhand borde det bli en kamp mellan Finland, Norge och Tyskland. Finskorna lär satsa allt på att döda stafetten på de två första sträckorna med Saarinen och Kuitunen. Norge litar på sin superstjärna Marit Björgen, på samma sätt som Tyskland sätter sitt hopp till Claudia Nystad.
Så mitt tips blir trots allt att Sverige blir...femma. Vilket efter omständigheterna är ett helt okej resultat. Å andra sidan: går Kalla ut på sista sträckan med mindre än 20 sekunder till täten lär det bli en fruktansvärd jakt.
I dag har jag onekligen problem.
Ungefär samtidigt som Kalla jagar sin tredje OS-medalj spelar Emma Eliasson bronsmatch mot Finland - drygt tio mil därifrån. På något sätt ska jag bevaka båda händelserna, men av naturliga skäl måste jag välja vad jag vill bevaka på plats.
Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än.
Debatten är igång här i Kanada om damhockeyn verkligen platsar i ett OS. Standarden är galet ojämn och egentligen är det bara fyra länder som kan lira på en hyfsat hög nivå. Samma länder har varit i semifinal i tre raka OS och det var väl bara Sveriges skräll mot USA i Turin som har änd rat det förutsägbara.
Jag tycker ändå att damhockeyn ska vara kvar. Inte minst för att jag unnar de svenska tjejerna att få hamna i fokus åtminstone en gång på fyra år. Sedan väntar den grå vardagen igen ? långt ifrån medias fokus.
Men ikväll kan Emma Eliasson och Damkronorna jubla med en bronsmedalj runt halsen - och då brukar det svenska folket jubla med dom.