Det är torsdag eftermiddag i Arcushallen. Jag kryssar mellan vattenpölarna - smältvattnet letar sig in genom det läckande taket - och nyser till av den ilsket sura lukten från konstgräsets gummikulor. På den bortre tredjedelen av planen tränar länets i särklass bästa fotbollslag. Alla utom June Pedersen, som springer intervaller med tom blick.
Efter fjolårssäsongen bestämde sig föreningen för att tränaren Peter Grundström inte skulle vara kvar i klubben en säsong till. Efter en lång jakt presenterades Stellan Carlsson, 41, och fotbolls-Norrbotten svarade med höjda ögonbryn och ett enigt "vilken Stellan?"
Nu kommer Piteås nya tränare fram till mig och sträcker högra pekfingret genom nätet som omringar fotbollsplanen i ett fåfängt försök att skaka hand.
Han är inte helt olik Grundström, i alla fall till utseendet.
- Jag har ingen aning om hur vi skiljer oss. Vad jag hört från tjejerna spelar vi mer fotboll på träningarna nu, det är inte lika mycket koner. Vi försöker få det så matchlikt som möjligt, det tror jag på. För att bli bra i fotboll måste man spela mycket fotboll.
Hur vill du att laget ska spela?
- Jag vill att vi ska vara hängivna, det är nummer ett. Det är viktigt att det syns på matcherna. Att vi har en utstrålning, en framåtanda och en tro på det vi gör.
Hur skapar man det?
- Det gäller att hitta tydliga grunder att utgå från. Sen handlar mycket om att alla spelare i gruppen ska få möjlighet att få ge av sig själv och vårda sina speciella egenskaper. Starka, temperamentsfulla närkampsspelare som Faith Ikidi och Sara Eliasson ska få vara det - precis som kluriga spelare och personligheter som Sofie Persson ska få vara det. När vi kliver ut på planen ska vi sträcka på oss och försöka visa vilka vi är.
Efter träningen - som till stor del handlar om hur laget ska anfalla på bästa sätt - samlar Stellan Carlsson spelarna utanför planen. Laget slår sig ner på ett par bänkar, diskuterar, gestikulerar.
- Vi gör alltid så efter träningarna. Jag vill se att de har förstått vad vi tränat på, det är en slags snabbuppföljning. Det handlar ju om att få någon slags feedback själv också.
Mycket anfallsspel på träningen i dag. Hur mycket kommer Piteå att anfalla till sommaren?
- Faktum är att vi nästan bara tränat anfall hittills. Vi kommer att få försvara oss i vissa matcher, men även då måste vi ha ett anfallsspel att falla tillbaka på. Ambitionen är att bygga ett anfall, vi ska kunna skapa något även när vi försvarar oss.
När Piteå offentliggjorde värvningen av Hallbera Gísladóttir i mitten av januari innebar det att truppen var fylld och att Stellan Carlsson visste vilket lag han hade att jobba med.
Piteåtränaren slog fast att han var jättenöjd och att det handlade om att etablera sig på en högre nivå än i fjol, då laget slogs i botten.
Sedan hände något.
Amerikanska proffsligan WPS stängde igen och massor av spelare blev plötsligt lediga. Tyresö värvade Marta, Linköping tog Manon Melis och Lisa deVanna. Plötsligt ser kanske Piteås trupp inte fullt så bra ut.
- De lag som värvat var redan från början späckade med landslagsspelare. Jag vet inte om något förändrats ur vårt perspektiv. Sen är det som det är, i år är det här världens bästa liga och det kommer att bli jättehårt. Jag såg att vi rankades tia av något spelbolag, sen vet jag inte vad det står för...
Var hade du rankat er?
- Det är svårt att säga. Vi har en hel del nya spelare, vi har ny tränare, det har varit ruljans. Jag kan inte ge något bättre svar än "vi får se".
Men ändå. Du har Sveriges största damfotbollspublik på matcherna. Du har tre tidningar i närområdet som bevakar laget. Matchar allmänhetens intresse lagets kunnande?
- Vi har ju landslagsspelare, vi också. I det finska, isländska, australiensiska och i olika svenska ungdomslandslag. Visst, det är inte samma lyskraft på våra spelare som på Marta, men vi ska göra allt vi kan för att visa att vi är bra.