Igår visade grabbarna det för hela världen. I intervjuerna före loppet var Richardsson och Olsson hur lugna som helst. Det kändes som att de skulle gå på bio. Ett sånt lugn pekar endast på en sak storform. Efter de intervjuerna slutade mina nerver att darra.
Daniel Richardsson gjorde en imponerande insats på den första sträckan. Skidorna fungerade också felfritt. Daniel som förmodligen har bäst klassisk teknik av alla hade bra koll hela sträckan. För att sätta press på de övriga lagen gick han upp på det andra varvet av tre och körde rätt så hårt. Det tog såklart på Richardsson krafter. När sedan fransmannen var rejält offensiv på tredje varvet gick det fort. Daniel tappade lite men det var aldrig någon fara. Det fanns reserv krafter att jobba med. Han kunde växla tillsammans med tätlagen.
Johan Olsson gjorde precis allting rätt på sin andra sträcka. Första varvet av tre låg han bakom och kände på motståndarna. På väg ut på andra varvet sätter Johan in en riktigt hård attack. De andra lagen sätts under rejäl press för att kunna gå med i den långa stigningen. Vädret omöjlig gjorde i det här läget att Johan skulle gå solo resten av sträckan. En sak som gick svergies väg på den här var att även Frankrike ville att det skulle gå fort. Vincet Vittoz var väldigt dragvillig. Han höll riktigt hög fart. När Johan sen hörde att norges Odd Björn Hjelmeseth var i kris kom offensiv nummer tre. Hjelmeseth fick vika ner sig rejält. Nu gav Olsson precis allt för att luckan till Norge skulle bli så stor som möjligt. Luckan blev stor.
Anders Södergren var den åkare före stafetten vars form jag var mest osäker på. Anders verkade själv han frågetecken kring sin fysiska status. Den form mässiga tvekan Södergren kände inför den tredje sträckan gjorde honom till en bättre taktisk åkare. Eftersom Frankrike hade ett starkt kort på den här sträckan var det också han som fick ta ansvar. Ett jobb som fransmannen gjorde mycket bra. Jag såg en rapphet i Södergrens rörelse mönster tidigt i loppet. En hastighet i hur kroppen rörde sig som han inte haft tidigare under den här säsongen. När Anders sätter in en stöt i sista backen så ger det en helt underbar känsla för honom. Dels så kan han ge Hellner lite andrum på sista sträckan. Dels så får han känna på kroppen och få positiva svar från kroppen. Anders Södergren kan för framtiden ta lärdom av sin egen insats. Inte ligga framme i täten och borra för mycket. Istället satsa på hårda väl genomförda stötar. På det viset tror jag att han kan lyckas ännu bättre i masstarter.
Hellner får sista sträckan serverad på bästa sätt. En liten ledning som Frankrike och Tjeckien tvingas spurta i kapp. De lagen fick inte Marcus att över huvud taget tvivla på seger. Hellner visade mästar kyla när han lät de andra lagen hjälpa till med fart hållningen. Allt för att farten ska vara skaplig och spara kraft på samma gång. På det andra varvet gjorde norges Petter Northug en attack och tog in en del tid. Det var något som Marcus räknat med och han blev inte särskilt stressad av det. Ut på det tredje varvet gjorde Hellner det väntade. Han gjorde inget ryck utan höjde bara farten så pass att Koukal och Jonnier inte klarade av att gå med. Det var som att Marcus ville spara kraft samtidigt som stafetten skulle vinnas.
Marcus Hellner får uppleva alla sina barndoms drömmar under samma OS. Han tar sitt andra guld på samma mästerskap. Det första guldet sitter långt inne och avgjörs precis på slutet. Han bärgar hem det tack vare fin taktik och en imponerande spurt. Guld nummer ett får han njuta av själv. Vilken känsla. Det andra guldet är någonting helt annat. Här får Hellner defilera. Njuta i åtminstonde två kilometer. När han tar flaggan och dansar fram över upploppet är det som allra bäst. Det är precis där som han får uppleva den andra av drömmarna. Att sedan kunna glädjas tillsammans i ett lag är till och med skönare än att ta guld solo. En annan dimension av glädje.
Jag vill gratulera åkarna till en sanslös insats. Ett enormt stort grattis till vallarna som trots allt är grunden till framgångar under ett mästerskap.