Att Charlotte Kalla tog OS-silver på skiathlon efter ett avgörande ryck i den sista backen vet ni redan. Men hur gick det egentligen till? NSD pratade med de inblandade svenskarna och kan nu berätta hela historien.
Från skidbytet och framåt utkristalliserade sig en toppgrupp med sex åkare. Kalla, norskorna Marit Björgen, Therese Johaug och Heidi Weng samt polskan Justyna Kowalczyk och finskan Aino-Kaisa Saarinen.
– Jag fick en bra start, jag försökte att inte dra allt för mycket utan spara energi. Det fanns viss oro över hur jag skulle hantera masstarten i går, eftersom jag bara åkt en sån i år. Men den stressen klarade jag av.
Men i den näst sista uppförsbacken, en lite lättare knöl innan den avslutande monsterbacken, attackerade Saarinen. Kalla följde efter i hennes rygg – och då reagerade de svenska ledarna.
– Vi vet ju att Saarinen inte är jättevass på tvåans växel, vi ville inte att Charlotte skulle fastna bakom henne i den långa backen. Jag skrek till Grip (förbundskaptenen Rickard) på radion att hon skulle byta spår, han skrek till någon som stod ute i spåret att de skulle instruera henne och så blev det, berättar damlandslagets tränare Mattias Persson.
Kalla själv säger att varningen från ledarstaben har försvunnit i mjölksyredimman längs den långa uppförsbacken.
– Jag vet inte, jag kommer inte ihåg. Jag tänkte mer att jag inte skulle vänta så länge in i sista backen utan försöka få med mig farten in.
Efter en liten nedförsbacke började så den långa och tunga stigning som förbundskaptenen Rickard Grip beskriver som en av de värsta – och mest utslagsgivande – han någonsin sett. Men trots att alla, förutsatt att hon var med i toppen vid den tidpunkten, förväntade sig ett Kalla-ryck just där hävdar hon själv att hon inte hade planerat det.
– Rycket var spontant. Jag kände mig ganska stark och kände att de andra åkte ganska avvaktande.
Och det började bra. Marit Björgen, det norska fenomenet, såg inte att Kalla försvann och svenskan fick en lucka på fem-sex meter. Men när Björgen väl tog upp jakten stängdes den luckan ganska snabbt.
– Jag missade att hon drog, jag hade Therese mellan mig och henne, men jag kände mig stark och hade bra skidor så det gick ganska lätt att stänga den luckan, säger Björgen.
Damtränare Persson tror inte riktigt på det.
– Jag tror inte att hon var så långt ifrån att knäcka Björgen där. Hade hon fått ett par meter till är det inte omöjligt att hon hade kunnat avgöra där i backen, säger han.
Kalla själv?
Hon bara borrade ner huvudet och försökte kontrollera sin åkning.
– Jaaa… Jag visste inte vad som hände bakom mig efter att jag gjort mitt ryck. Jag försökte bara hålla fokus framåt, det var ju inte många sekunder innan jag skulle korsa mållinjen. Det gällde bara att stå på benen i sista kurvan.
Du märkte aldrig att du drog ifrån även Marit?
– Jag märkte aldrig att jag fick en lucka, nej. Jag hade bara en känsla av att jag hade bra tryck i åkningen och att mjölksyran bara steg i kroppen.
Du hörde henne aldrig flåsa?
– Nej, jag hade bara fokus på krönet… Men det blev ett grymt jubel när vi kröp ner i fartställning där, i nedförsbacken in mot grytan. Det märkte jag.
Kalla var trots allt först över krönet, men det fanns fortfarande en utmaning kvar: Den snäva hårnålskurvan i slutet av nedförsbacken in mot stadion.
– Där försökte jag bara hålla mig på benen. Jag vet inte, jag tror att jag höll på att stoppa staven mellan benen på mig själv där, säger Kalla, som gled ut i ytterspår och fick se en kontrollerad Björgen smita förbi på insidan.
– Jag kände ändå inte att det var avgjort där, jag trodde jag hade chansen, säger Kalla.
Men det var en sanning med modifikation. När Björgen väl kommit förbi var hon aldrig nära att tappa ledningen igen. En av orsakerna: Att Kalla tappade farten i den sista kurvan inne på stadion, in mot upploppet.
– Jag halkade som till lite där, jag vet inte vad som hände, säger Kalla.
Marit Björgen kunde ta det relativt lugnt över upploppet.
– Jag kollade bakom mig och såg att det inte var någon som var nära mig. Det var fantastiskt.
Men trots att Kalla slutade tvåa var hon strålande glad över sin medalj.
– Det här har jag drömt om länge, säger Kalla.