Det är lite svårt att hitta orden. Jag har skrivit så många hyllningskrönikor om denna fantastiska idrottsmänniska att jag ibland undrar om det finns något kvar att berätta.
Bra skribenter lånar, fantastiska skribenter stjäl skamlöst – så här är en variant av något jag läste på Twitter.
Ge henne Bragdguld, Jerringpris och årets prestation. Ge henne Balon d´Or och två Oscarstatyetter. För bästa regi – och bästa kvinnliga huvudroll.
Ge henne Nobelpriser i fysik, kemi, litteratur och ekonomi.
Charlotte Kalla förtjänar alla utmärkelser, i hela världen, för det här loppet.
Det skulle ju inte gå.
Den norska guldmedaljen var mästerskapets i särklass säkraste. Jag tänkte att det var skrälläge för Damkronorna – det hade jag förvisso rätt i, men deras fantastiska insats mot Finland drunknar i stafettglädjen – och lämnade bergen för en stund.
Jag räknade bort Kallafaktorn, jag tog den inte i beaktande, och det gör man på egen risk.
Både Ida Ingemarsdotter och Emma Wikén gjorde vad de skulle på sina klassiska sträckor, de höll sig fast i toppen tack vare form och Urban Nilssons skidor. Men när Anna Haag kroknade på sin skejtsträcka såg det kört ut. Kalla gick ut 26 sekunder efter Finland och Tyskland. Hon hade Marit Björgen sex sekunder bakom sig. Hon hade ett spår som förvisso var saltat, men ändå långt ifrån så hårt som Kalla önskar för att hennes åkning ska ge maximalt resultat. Hon hade en bana som egentligen är för lätt för att det ska gå att ta in stora försprång framför sig.
Sket väl hon i.
Charlotte Kalla åkte ikapp nästan en halv minut på fyra kilometer.
Charlotte Kalla åkte ifrån Marit Björgen.
Charlotte Kalla var starkast på upploppet.
Charlotte Kalla har tagit ett guld och två silver på sina tre OS-lopp hittills och jag sitter här med gapande mun över hennes fantastiska framgångar. Så osannolik var henens åkning på stefettens sista sträcka.
När Charlotte Kalla är på rätt humör, i rätt form, i rätt läge är det som att det inte existerar några gränser. Mjölksyra är bara en myt, fysikens lagar är till för att upphävas. Det enda som spelar någon roll, någon som helst roll, är den där ryggen som hon just skymtade innan den försvann i skogsbrynet där borta.
Där var hon i dag, hälften människa, hälften Tornedalsvarg, jakten över allt annat och glädjen i att hinna upp sitt byte. Jag blir nästan rädd för henne – tänk er då, hur norskor, finskor, ryskor och tyskor ska känna sig.
Charlotte Kalla är redan de här olympiska spelens skiddrottning – och hon har faktiskt två guldchanser kvar.
Dels teamsprinten, som hon länge tvekat kring.
Dels tremilen, som känns klippt och skuren för henne.
Hur hon gör? Jag har ingen aning.
Det jag vet är att ingen annan svensk någonsin har tagit fem medaljer under samma OS.
Kom igen, Kalla – du förtjänar din plats i historieböckerna.