Sveriges senaste OS-medaljörer har överkommit många svårigheter på väg till pallen. Johan Olsson drabbades av både skador och sjukdomar ett par veckor innan OS, men den som haft det jobbigast är ändå Daniel Richardsson.
– Det har varit en utmaning. Det har varit en kämpig väg, samtidigt har det varit en slags terapi för mig att göra den träning som krävs för att komma tillbaka.
I juli i fjol ringde en vän. Han behövde hjälp med ett däckbyte på E4:an vid Iggesund, och Richardsson åkte dit för att hjälpa sin vän som fått puinktering. Mitt i däckbytet blev de påkörda av en husbil och trots att Richardssons knä trasades sönder fullständigt kom han ändå lindrigt undan.
Hans kompis dog i den tragiska olyckan.
– Det går inte att förklara hur tungt det har varit, egentligen. Idrotten har ändå varit något att hitta tillbaka till, det har nog varit räddningen. Det var en tragisk händelse och det kommer jag alltid att få leva med.
Hur menar du?
– Träningen, att få vara med laget, har gjort det lättare för mig.
Det är lättare att hålla de mörka tankarna ifrån sig inuti den här bubblan.
– Så är det, definitivt. Det är klart att jag arbetat mycket med det och det är inte slut än, men det har hjälpt mig.
Richardsson stod för en mäktig slutsputt i den sista uppförsbacken in mot stadion, ungefär som Charlotte Kalla i sitt silverlopp.
Hans utmanare om bronset? Finske junioren Iivo Niskanen, som chockstartat men mattades ju närmare målet kom.
– Jag visste inte om jag slagit Iivo, när jag såg det förstod jag att det kanske skulle räcka till medalj.
Hur kändes det när du insåg att du tagit bronset?
– Det blev en otrolig lycka, det rann över nästan. Jag trodde inte riktigt på det.
Johan Olsson drabbades av en trippelsmäll med stress-skada, influensa och lungsäcksinflammation bara veckor innan OS.
Trots det var det bara schweizaren Dario Cologna som var snabbare än honom på 15 kilometer klassiskt.
– Jag var lika glad för Daniels brons som för mitt eget silver. Han var så grymt värd det, han har gått igenom saker som varit så mycket värre än jag gjort. Det går inte ens att jämföra, säger Olsson.