Marcus Hellner har varit osäker på sin form i praktiken hela vägen fram till startlinjen. Men en sak visste han: Hur han skulle köra loppet – om bara formen fanns där.
Och det gjorde den.
– Jag hade väldigt fin form, jag kände tidigt att jag var pigg. Jag försökte åka avslappnat och hålla mig ganska högt upp hela tiden. Framför allt på skejtdelen, ifall att någon skulle rycka, säger Hellner.
Planen var hela tiden att försöka göra samma sak som Charlotte Kalla i hennes silverlopp under lördagen. Spara kraft under den klassiska delen av loppet – och sedan försöka göra sitt yttersta i den sista, grymma stigningen på fristilsdelen.
Till Hellners glädje tänkte alla andra likadant.
– De väntade in sista backen och det var ju min taktik också, så jag körde på det. Jag kände mig pigg, att jag hade fin form hela tiden. Det var härligt att kunna åka lite taktiskt, för en gångs skull, och inte bara slita för att hänga med, säger Hellner.
Men trots rycket var det, precis som för Kalla, en åkare som orkade följa med. Schweizaren Dario Cologna gick om just innan krönet och fick ett par meters lucka.
– Sista backen gjorde jag vad jag kunde uppför backen, målet var att hålla min position in på upploppet. Men Dario var starkare, jag var rejält trött på toppen och kände att jag höll på att tappa allt.
Hur trött var du där?
– Det hade kunnat bli tufft, jag var rejält stum, men när jag kom ner för backen och in på stadion var jag pigg igen.
Den snabba återhämtningen, som Hellner själv säger beror på den fina formen som kommit till slut, gjorde att Hellner kunde hålla undan för Martin Johnsrud Sundby och ta ännu ett norrbottniskt silver till den svenska OS-truppen.
– När vi kom in på upploppet Förstod jag att det var klart. Det var riktigt härligt att gå i mål. Jag kände att det var tajt, att jag var tvungen att bita i. Men jag var ju tvåa upp, jag visste att om jag kunde bita i så var medaljen säkrad.
Hur känns det nu?
– Jag är väldigt glad. Det är mycket jobb och slit bakom det här, det är grymt härligt att få till det.