Emma Eliasson har varit en starkt bidragande orsak till att Sverige har tagit sig hela vägen till bronsmatch på OS. Tillsammans med lagkamraten från Munksund, Pernilla Winberg, är Eliasson en av dem som styr det svenska spelet i numerärt överläge – en spelform som Sverige är näst bäst i turneringen på.
Allt bottnar i ett beslut som landslagsledningen tog redan i höstas. Det saknades en härförare i powerplay, valet föll på Eliasson som spelat back tidigare men skolat om sig till forward efter Vancouver-OS.
– Vi behövde en spelande back, vi bestämde det ganska tidigt och pratade med henne om det. Det har ju fungerat väldigt bra, säger Boork.
Vad gör henne så bra?
– Hon har bra skott, fina händer och är en bra spelfördelare. Vi är väldigt nöjda med hur hon har utvecklats. Hon är ett bra anfallsvapen för oss. Hon är smart, hon vet när hon ska skjuta och vågar hålla i pucken tills medspelarna hunnit komma in på mål för att skymma eller styra.
Boork har dock haft sina duster med Eliasson.
– Hon kan bli lite stillastående ibland, vi tjatar med jämna mellanrum och när hon har lust så lyssnar hon, hahaha. Hon har ganska stark egen vilja, men det är bra. Man behöver många färger på paletten, säger Boork.
Eliasson själv tar både Boorks kritik och tredjeprismatchen mot Schweiz med ro.
– Det känns ganska lugnt och avslappnat. Vi vet var vi har dem, vi vet hur vi ska spela, säger Eliasson, som räknar med en defensivare roll än vanligt mot Schweiz kontringsbaserade farthockey:
– Vi måste backa hem ganska mycket, nästan spela med libero. Faran ligger i att få för långt lag, men klarar vi det så ska det vara lugnt.
Istället har Damkronorna tänk sig att använda motståndarnas kontringar emot dem.
- Ibland känns det som att deras backar inte ens siktar på att göra en bra passning, de bara vevar ut pucken och hoppas på det bästa. Kan vi plocka upp puckarna i mitten så kan vi kanske gå till snabb attack på dem istället.
Kontra på kontringen?
– Ja, precis.
Men Eliasson förväntar sig naturligtvis också nya chanser att avgöra matchen offensivt.
– Jag har laddat den magiska klubban.
Va?
– Ja. Varannan klubba är magisk. Det är den här som är det, säger Eliasson och håller fram en av sina helt identiska klubbor.
Skärp dig…
– Nej, så är det. Det är den här jag gjort allt bra med i Finlands- och USA-matcherna. Jag vågar inte ens träna med den, jag är så rädd att den ska gå av.