Den 26-årige guarden var en av Luleålagets ledande spelare när SM-guldet säkrades i våras.
Massor av speltid, massor av förtroende och massor av stora spel i avgörande matchsituationer.
Men livet och liret landslaget ter sig helt annorlunda för henne.
– Det är något helt annat. I landslaget kan det vara noll minuter ibland och mer andra dagar. Du vet aldrig, säger hon.
Orsaken till det är förstås tvillingarna Elin och Frida Eldebrink. De är lagets solklara stjärnor och de som tar de tunga spelminuterna.
Där bakom finns Martina Stålvant och plockar upp det som kan bli över.
– Rollen är sådan och jag är ett verktyg i en verktygslåda . Jag tar det jag får och har genom åren spelat i så många olika lag med så många roller. Det är inget konstigt alls för mig, säger hon.
För Stålvant blir EM det första slutspelet på A-landslagnivå. För två år sedan tvingades hon lämna truppen i sista stund, den här gången räckte det hela väg.
– Ibland har man inte saker i sina händer och jag vägrar vara bitter. Herregud, det har gått två år sedan dess. Det var deppigt då men den här gången har jag bara njutit, spelat på och inte tänkt så mycket.
Det räckte hela vägen till EM.