LF Basket har inlett säsongen rekorddåligt. Inför matchen mot tabelltvåan Södertälje hade laget bara vunnit en match av sex – något som aldrig tidigare hänt i basketligans historia. Dessutom saknades sparkade importguarden Cliff Colimon, hans ersättare Keith McLeod och skadade Tim Whitworth.
Förutsättningarna var allt annat än bra.
Resten var ännu sämre.
Efter första perioden ledde hemmalaget med 24-10. Efter andra med 48-26. Efter tredje med 69-39 och till slut blev det 92-57.
Efter matchen stängde laget och tränarna in sig i omklädningsrummet.
Länge.
– Det vi pratar om i omklädningsrummet är att vi inte kan vänta på att Tim Whitworth och Keith McLeod ska komma in och tänka ”jaja, det blir bättre sen”. Nu handlar det om varje individ för sig. Sånt som vi pratat om tidigare, att alla ska ta ansvar – det blir ju bara tomma ord, sa tränaren Fredrik Joulamo när han till slut kommit ut från mötet.
LF-tränaren var nedstämd men samlad när han sammanfattade matchen.
– Jag tycker synd om oss. Vi är ett lag utan självförtroende och idag blir vi dissekerade, sönderplockade. Vi har ingen offensiv. Defensivt finns det i alla fall intentioner, god vilja, även om de gör 92 poäng. Men framåt har vi ingenting.
Vad fattas?
– Jag har jättesvårt att sätta fingret på det. Vi kan inte säga att ”den här spelaren ska göra det”. Det handlar om att de tio killar som var här i dag måste hitta sitt självförtroende på egen hand. Jag ser inte att vi tränare tar bort det från dem, både jag och Håkan är mer uppmuntrande än skällande coacher. I det här läget är det fullt möjligt att man skulle haft en skrikare i omklädningsrummet istället, någon som klippte kulorna på dem. Och jag är beredd att försöka det också, precis som jag är villig att testa allt annat, för det här var ingen vacker match...
Vad händer nu i omklädningsrummet du just lämnade?
– Jag hoppas att de höjer rösterna mot varandra där inne, att de försöker komma ihop som grupp. Vi coacher får åka hem och rannsaka oss själva, vi kanske borde ha scoutat annorlunda eller hittat en annan sak att hjälpa spelarna med. Det är något som spelarna också måste göra. Titta på sin statistikrad, fundera på vad man borde gjort bättre och jag tycker det är läge att några av spelarna ryter till mot varandra. Inte för att vara elaka – utan för att väcka laget.
Är det för lite sånt?
– Definitivt. Det är alldeles för lite sånt. Jag känner själv att vi pratar om saker i spelet som att de ska komma – men faktum är att det inte gör det. Här om dagen såg jag Leif Carlsson, Färjestads tränare, säga att de inte kunde gå omkring och tänka att det ska ordna sig. Där är vi också. Vi är djupt nere i hålet, vi måste lösa det – nu.