Ni behöver inte oroa er - Rönnqvists hockey fungerar bra i elitserien
Till alla er som oroat er för att Rönnqvists hockey inte kommer att hålla i elitserien:Ni kan sluta oroa er nu.Däremot har Luleå Hockey andra problem att ta tag i.
Foto: Joel Marklund
Det har funnits gott om experter som sågat sättet som Jonas Rönnqvist vill spela hockey på, som tror att backarna i elitserien är för snabba på skridskorna och i händerna för att sätta sig i situationer där man tillåts bli fastcheckade.
Luleå skulle, rent teoretiskt, bli vidöppna i mittzonen och bjuda på spelvändningar i parti och minut.
n n Det blev precis tvärt om.
Luleås små terrierforwards rörde på benen, nosade upp pucken och högg för att döda. Jag hade stundtals svårt att hålla reda på alla puckar som laget vann i motståndar- och mittzonen.
n n Södertäljes backar såg inte ut att vara särskilt snabba någonstans.
Och det är väl där som det första problemet infinner sig. Vi vet inte riktigt hur bra Södertälje är ännu. Jag fick i alla fall intrycket att hemmalaget bara hade en enda kedja som kunde hota Luleå - den med Martin Chabada, Linus Videll och Jonas Almtorp.
Även om de var bra så kommer det naturligtvis inte att räcka under en lång serie.
n n Det andra problemet är Luleås eget.
När Södertäljes förstakedja etablerade tryck i Luleås zon - tack vare terrierhockeyn hände det inte så farligt ofta - så fanns det ofta en lucka i övre delen av slottet.
Luleås centrar hamnade helt enkelt för djupt ner mot eget mål. Kanske berodde det på en lite för stor vilja att göra den nye hussen, förlåt, tränaren till lags och jaga på allt som rörde sig.
Jag tyckte mig också se en liten korrigering i den andra halvan av matchen. Men om den inte är varaktig kanske materialaren Peter "Greppa" Åström får åka och handla elchockshalsband till terriercentrarna.
q q David Rautio gjorde många rätt i går. Han såg tät ut, släppte oerhört få returer och jobbade med små medel.
Men i fortsättningen tror jag att han i mesta möjliga mån ska försöka undvika att dribbla av en checkande motståndarforward bakom eget mål.
n n Trots målet i powerplay spelar inte Janne Niinimaa sin bästa hockey i karriären. Men han är oerhört nyttig på andra sätt.
Den finländske storbacken lever rövare i båset och delar ut taktiska order och fingervisningar till höger, vänster och rakt fram. Så fort han kom in i båset började han prata med sina lagkamrater och backtränaren Roger Åkerström. Dessutom är han oerhört skottvillig och alltid förberedd på att släppa iväg på ett direktpass.
n n Att jag gillar myggkedjan - Karlsson, Enterfeldt och Meijer - har knappast undgått någon. Den var bra i går också, men stod framför allt för två fantastiska missar.
Dels Enterfeldt, i den andra perioden. Han lurade tre Södertäljeförsvarare på offensiv blå, kom fri men missade sitt avslutsförsök mellan benen på Riku Hellenius.
Dels Kim Karlsson, som hade öppet mål från ungefär trettio centimeter, men på något konstigt sätt lyckades få pucken utanför.
Luleå kommer inte att ha råd med så många såna missar den här säsongen - särskilt inte om man ska envisas med att bara skjuta fyra-fem skott varje period.
q q Fast det är klart - med en utdelning på trettio procent behöver man kanske inte mer.
Så jobbar vi med nyheter