I slalompremiären förra året slog Kristoffer Jakobsen till med en andraplats och fick för första gången i karriären kliva upp på pallen i världscupen.
Bodensonen har nyligen flyttat till Stockholm med sin kärlek och livet är på topp.
– Det har varit en stor omställning. Vi har haft hus i Tärnaby i många år men nu tagit steget och flyttat därifrån. Resorna har varit omständliga för mig och när min sambo hittade nytt jobb i Stockholm kändes det perfekt att flytta. Det gör att jag lättare får ihop satsningen och resdagarna minskar med nästan 50 procent. Det känns extremt bra, säger Kristoffer Jakobsen.
Sommaren har varit bra, berättar 28-åringen.
– Jag har sluppit operationer och träningen har flutit på bra. Jag har börjat komma tillbaka till bra testresultat efter min skadeperiod. Jag börjar närma mig mina personbästa vilket känns otroligt bra.
Jag har hört att du är bättre tränad än någonsin?
– Nja, men jag börjar närma mig i alla fall. Vissa bitar är jag bättre på än någonsin, men inte på allt. Det är svårt när man inte gjort vissa grejer på lång tid, då behöver man trappa upp det. Från juli har jag varit tillbaka i full träning och det känns sjukt bra då det var längesedan jag var där. Jag hoppas det håller i sig.
Vilka bitar är du bättre på?
– I knäböj är jag uppe på personbästa, 190, så det känns skitbra. Skidåkningen har också gått bra. Det är lätt att jämföra med säsongen innan då jag hade jättebra start på tävlingssäsongen men träningssäsongen var svårstartad och jag fick hoppa över läger tidigt. Jag hade inte så mycket skidåkning tidigt på säsongen och det är ganska skönt att få mängden snabbt så man tidigare kan gå ner på kvalité.
Det låter som att du har betydligt bättre förutsättningar nu?
– Ja, jag har kunnat träna mer i backen än vad jag gjort tidigare. Det behöver inte betyda att det går bättre, men det är alltid skönt när man kan göra som man vill och köra på upplägget som tränarna lägger, så man inte hela tiden behöver vara den som hoppar över grejer.
Han har hunnit med tre läger så här långt, två i schweiziska Saas Fee och ett inomhus i Belgien.
Den här säsongen kommer han dessutom få mer sällskap.
– Ja, vi har ändrat lite i år. Istället för att ligga helt ensam har jag anslutit mig en del med Europacuplandslaget så vi har läger planerade på samma plats. Vi försöker vara resurssmarta men också för att tiden i övrigt ska bli roligare.
Jakobsen fick en kanonstart på fjolårssäsongen med två pallplatser i världscupen, men sedan gick det tungt för Sveriges största manliga alpinstjärna.
Han körde ur åtta raka tävlingar och tappade tron på sig själv.
– Det var ju lätt när det gick lätt. Då tänkte jag inte så mycket. Jag var i bra form hela januari ut, men efter OS blev det tufft. Då var det platt fall och jag kände att det var hopplöst. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag försökte ta ner hastigheten och hålla mig stabilt, men det blev för mycket fokus på att komma ner så det låste sig, säger han och fortsätter:
– Jag tycker jag har dragit mycket lärdomar av förra säsongen med hur jag ska tänka och gå vidare från saker. Jag hade kunnat hantera det annorlunda, när jag tappade tron på mig själv.
Har du fokuserat mycket på det mentala sedan dess?
– Jag jobbar med det hela tiden och får bra hjälp. Jag tycker jag är bra på att hantera tuffa lägen, men när det blir så extremt som det blev den säsongen är det svårt. Jag överträffade förväntningarna de två första tävlingar men sedan fick jag en lång svit med uråkningar och började känna att saker inte stämmer tekniskt.
Tillsammans med sitt lag har han analyserat uråkningarna noggrant.
– Nästan alla uråkningar var på samma sätt med gränslingar. Det sätter sig så djupt att det är svårt att komma undan när man går igenom banan på besiktningen och gränslar redan då i huvudet. Det går inte se sig själv åka banan. Hur mycket man än försöker är det svårt att ljuga för sig själv. Jag jobbar med det hela tiden och förhoppningsvis ska vi få bukt på det nu.
Vad har ni kommit fram till rent tekniskt?
– Det handlar om en detalj hur jag tar mig an svängen. När jag kommer i problem så gör jag en rörelse som gör att jag tappar kontakten med snön och det är ofta i svängen efter som jag gränslat. Vi har försökt få bort rörelsen som vi analyserat fram kan ha orsakat gränslingarna. På den vägen hoppas vi kunna lösa det.
Kristoffer Jakobsen har satt upp en långsiktig plan på fyra år där OS i Cortina 2026 är det stora målet.
– Det behövs när man är ensam också. Någon måste ju ställa upp för Sverige, säger han, skrattar till och fortsätter:
– Jag hoppas det även kan bli någon säsong till efter det.
I vinter väntar VM i Courchevel, Frankrike.
– Jag kommer försöka gå för medaljerna och våga både vinna och misslyckas. Jag misslyckas hellre än att komma på en tionde plats i ett mästerskap. Jag kommer fortsätta med den taktiken och hoppas att det sitter till slut.
Jakobsen kommer inte köra storslalom den här säsongen.
– Jag känner att jag behöver få bukt på det här med uråkningarna. Om jag satsar lite mer på slalom så kanske jag får ordning på det. Vi får se om jag kan ta upp storslalomen senare.