Hansdotters jämnhet under de senaste säsongerna har varit slående – men sedan Mikaela Shiffrin klev in på arenan har det oftast handlat om andra- eller tredjeplatser.
När Norrbottens Media träffade Frida Hansdotter i Kåbdalis innan första världscuptävlingen denna säsong så förklarade Hansdotter att det kändes som ett omöjligt uppdrag att peta ned amerikanskan från första platsen.
– Det känns lite otacksamt att hur bra du än åker så är hon en sekund före dig, men jag vet att jag är bra nog för att vinna om något händer, sa hon då när vi pratade med henne i restaurangen efter träningen.
Nu när Shiffrin föll under pressen av att vara den åkare som alla räknade med skulle ta guldet så klev Hansdotter fram och gjorde precis som hon sa i november.
– Det är grymt att få vara med när någon uppfyller sin livsdröm – det är mäktigt, säger den alpina chefen och bodensaren Tommy Eliasson Winter.
Efter det första åket av damernas OS-slalom så trängdes fyra åkare, Wendy Holdener, Frida Hansdotter, Anna Swenn Larsson och Mikaela Shiffrin inom en halvsekund. Men i det andra åket visade Hansdotter att hon var den som stod pall bäst.
Hur var det att se andra åket?
– Det var hemskt, en mardröm och så vill man inte må så ofta i livet. Samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt att se så är det en känsla av att du aldrig vill att det ska ta slut, Winter försöker sätta ord på känslorna.
Vad sa hon efter målgången?
– "Fan jag gjorde det" men det var inte en Frida i chock utan hon konstaterade bara. Vi andra stod bara och skrek och vrålade medan hon var ganska lugn.
Hur stort är det här för henne?
– Det är svårt att sätta ord på det. Man måste förstå hur små marginaler det är i vår sport. Du kan göra tusen saker fel och det krävs bara ett fel för att du inte ska få en medalj.
Vad är det som gör henne till bäst?
– Fridas signum är hennes mentala styrka. Hon är som bäst när det gäller som mest och hennes psyke är otroligt imponerande. De är få som kan vara lika hänsynslöst iskall som Frida och hon har ju faktiskt fyra mästerskapsmedaljer i rad som bevisar det, säger Winter.
Hur viktigt är det för dig som alpin chef?
– Det är otroligt viktigt. Det betyder mycket för åkarna som blir av med pressen och de får i stället en känsla som säger "Kan hon så kan väl för fan jag också", säger Winter.
När sporten får tag i Eliasson Winter så har fortfarande inte den värsta glädjen ännu ebbat ut, men planerna inför firandet av guldet var i full gång.
Hur ska ni fira guldet?
– Vi får väl göra som Pichler säger – äta kaka.
Äta kaka?
– Ja, det kan nog slinka ner några kakor i kväll, skrattar Winter.
Silvret gick till Wendy Holdener, Schweiz, och bronset till Katharina Gallhuber från Österrike.