Två skeetbanor på en och samma skjutbana finns på andra platser i Norrland. Man får däremot åka ända ned till Valbo utanför Gävle för att hitta en lika stor skeetbana som den Sunderbyn jakt- och skytteförening har byggt upp.
Den senaste banan ska också utrustas med kastare där farten kommer att ställas ned. På så vis kommer gör man det mer träffvänligt för jägare och nybörjare. P-O Holmberg är en av de stora eldsjälarna inom Sunderbyn jakt- och sportskytteklubb och han hoppas att den nya anläggningen ska få locka fler att börja träna med sitt vapen.
– Man ska inte behöva ha ett utpräglat tävlingsvapen utan man ska komma med det man har. Blir de mer intresserade kanske de går över till ett mer aktivt skytte. Men framförallt är det här ett perfekt tillfälle för de som är nya och som kommer direkt från jägarexamen, säger han.
I dag kan man också komma till anläggningen och få provskjuta med de vapen som klubben äger.
Den här kvällen finns också Åsa Karlsson från Jägareförbundet på plats. Hon välkomnar verkligen den tredje skeetbanan.
– Träffar man blir man ju trygg och då kan man ta utmaningar. Men skjuter man bara på sidan om blir man ju bara frustrerad och far hem och är ond, säger hon.
Åke Bröms är en annan profil i klubben. Under 80-talet var han en av Sveriges vassaste gevärsfältskyttar med bland annat tre SM-guld på meritlistan. I dag har han bytt vapenslag och i fjol när han vann DM i olympisk skeet på 119 duvor (av 125). Det resultatet är det högsta som en skytt från länet har skjutit.
– Skytte är kul. Spelar ingen roll vad det är för gren. Jag kände mig färdig med kulskyttet och efter tio år utan tävlingsskyttet hittade jag hit, berättar han.
Inom skeet är det ändå tränarrollen har gjort honom mest känd. Han har bland annat hjälpt skyttar som Robin Holmgren och Erik Fallström att utvecklas.
– Man behöver hjälp för att komma vidare. Jag vet ju själv hur det är. Även i dag när jag bommar så kan jag knacka P-O (Holmberg) på axeln och be honom komma ned och analysera vad jag gör för det handlar om delar av en sekund och man hinner inte med egna sinnen se vad man själv gör för fel, säger Bröms.
Den här kvällen är det en trio skyttar som har träffar. Jill Karlsson bor i Boden och hon tävlar i grenarna trap, skeet och sporting.
– Jag gillar skeet för här går det verkligen undan. Man måste vara snabb i rörelserna, säger hon.
På geväret står texten ”ondjävlajill”.
– Jag har väl lite temperament och jag jobbar inom industrin och fick det namnet av en arbetskompis, säger hon och ler.
Den här kvällen var hon inte arg men väl frustrerad.
– Jag har försökt träna på att hålla under duvan i och med att vi har höjt kolven. Sedan har jag inte skjutit skeet på över en månad, säger hon.
Hon värdesätter också de instruktioner och råd som Åke Bröms kommer med.
– Det har hjälpt mig jättemycket. Han kommer med väldigt bra tips och knep, säger hon.
15-årige Arvid Nybom har tränat både handboll och ishockey. Första gången han sköt var han bara elva år och då fick han prova sin fars gevär.
– Det stötte och gjorde ont och jag sa då att jag aldrig skulle skjuta mer. Och här står jag i dag, säger han och flinar.
För två år sedan hade han vuxit och då provade han på nytt igen.
- Då var jag med mamma och vi satte upp en kastare på en stubbe i skogen. Då fastnade jag för det. Kanske för att det gick så pass bra redan från början. Då fick jag uppleva lyckan när man sköt och träffade, säger han.
Nu tränar han regelbundet ute på anläggningen i Sunderbyn.
– Det är roligt. Men det är inte lätt. Jag har en tendens att hålla huvudet lite snett och det är inte lätt att träffa när hela världen är sned, säger han.
Åke Bröms är van att ge råd till andra skyttar och han visar det viktigaste och mest grundläggande för ett lyckat skott.
– Mycket handlar om lyftet. Lyfter jag geväret på rätt sätt så kan man träffa även om positionen som man har med överkropp och ben inte är optimal. Det är som en teknikpuckel man måste över. När man fixar lyftet så är man på god väg att fixa hela banan, säger han.
Jill Karlsson tar in de råd som hon får till livs.
– Det finns hela tiden något att träna på. Det är en härlig känsla när man får det att funka, säger hon.
Och Åke Bröms övervakar och observerar det han ser.
– Det här är lite som golf. Lyftet och anläggningen är ju själva svingen. När den sitter kommer också träffen, säger han.
Sedan är han framme och korrigerar lite när Jill Karlsson skjuter.
– Det kan handla om små, små korrigeringar för att man ska hitta rätt. Men som jag sa så är det nästan omöjligt att se dem själv. Den här träningen skulle många jägare också må bra, säger han.
Nu har de också en specialbyggd och för dem anpassad anläggning i och med att den tredje skjutbanan ligger färdig.
– Träffar man blir ju också jakten så mycket roligare. Det blir en annan känsla att gå ut i skogen och känna sig trygg med skyttet, säger han.
Sedan fortsätter han att följa sina adepter under deras träning.