Årets VM i österrikiska Hochfilzen är snarare ett gyllene tillfälle att samla på sig kunskap och rutin inför kommande år på världsscenen.
Förväntningarna på duon har kanske inte varit jättehöga från de som är ordentligt insatta i skidskytte och oss norrbottningar.
Men efter 21-åringarnas insatser i världscupen har jag upplevt att jämförelserna med exempelvis giganten Helena Ekholm har gett vissa en bild av att båda kan vara nästintill medaljhopp i Hochfilzen. Men det är givetvis inte realistiskt eller rättvist att ställa dessa krav på duon i dagsläget.
Båda skidskyttarna är med för att se och lära. Framför allt VM-debutanten Hanna Öberg. Skillnaden mellan ett JVM och ett VM är enorm. Framför allt den mentala aspekten med hantering av nervositet och intryck. Det är inte många åkare som kliver in i sitt första stora seniormästerskap och presterar toppresultat direkt.
Anna Magnusson gör visserligen sitt tredje VM i rad sedan debuten i finska Kontiolahti 2015. Men hon är fortfarande inte tillräckligt långt fram för att slåss i toppen.
Topp 10-placeringar hade varit drömmen i detta VM. Nu är bästa resultatet en 14:e plats genom Magnusson i sprint. Det tycker jag är godkänt. Hon har ju dessutom chansen att förbättra det resultatet i helgens masstart.
Räcker rutinen för medaljer under vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang nästa år?
Nej, det gör det inte.
När det gäller förhoppningar om olympiska medaljer får vi nog vänta till Peking-OS 2022. Men innan dess kan vi mycket väl ha två åkare med VM-medaljer på meritlistan.