I söndags grejade hon en andraplats för Sverige på världscupstafetten i Hochfilzen. Nu laddar hon om inför tävlingarna i Nove Mesto som inleds med herrarnas sprint under torsdagen och avslutas med damernas masstart på söndag. Det späckade schemat gör att Hanna Öberg, 23, för första gången inte kommer att fira jul i Norrbotten.
– Jag har nog alltid varit hemma på julen, men som planen ser ut nu så hinner jag inte, säger Öberg som kommer från Svensbyn utanför Piteå.
I stället blir det julfirande tillsammans med sambon Jesper Nelin i Östersund.
– Om jag får köra masstartern den 23:e så kommer jag hem på julafton. Då är det inte så många dagar att spela på och vi ska ju få in en hel del träning också. Jesper och jag får satsa på lite eget mys.
Vad betyder julen för dig?– Det är väl ändå mycket tradition. Även om jag känner att jag är i ett läge i livet där högtider och sånt nog spelar mindre roll än vad det gjorde tidigare. Julen är väl kanske speciell för de som är lite yngre. Med det jobb jag har också, som idrottare, är jag ju inte ledig direkt. Så det blir inte på samma sätt.
Önskar du dig något speciellt i julklapp?– Det är väl att jag får vara frisk och hel.
Hanna Öberg har ett fantastiskt år bakom sig. Det började med dundersuccé på OS och slutade med Svenska dagbladets bragdmedalj. Hon har själv svårt att sätta ord på allt.
– Jag tror jag måste sätta mig ner och verkligen fundera på det. Det började ju ganska mörkt, när jag inte kunde vara med och tävla. Då kändes ju OS ganska långt borta. Sen att det blev som det blev, att OS gick så bra, och sen bragdguldet. Det är ju jättehäftigt. Det hade jag inte kunnat tro för ett år sen.
Vilka är dina främsta minnen från OS?– Oj, det är så himla mycket. Självklart medaljerna och loppen. Allt var ju så mycket större och mer än vad jag hade kunnat vänta mig. Sen vårt lag och den känslan vi hade i laget under OS, det var väldigt speciellt. Vi kände verkligen allihopa att allt var möjligt, det var verkligen häftigt.
OS slutade som bekant med fyra svenska skidskyttemedaljer. Guld till Hanna Öberg på distansloppet, guld till herrarna på stafetten, silver till Sebastian Samuelsson på jaktstarten och silver till damerna på stafetten. Svenskt skidskytte fick ett uppsving vi inte sett på länge och framgångarna skapade ett stort intresse för sporten.
För Hanna Öberg blev uppståndelsen enorm efter mästerskapet.
– Direkt efter OS var det ju ganska mycket. Så fort jag gick utanför dörren var det någon som kände igen mig. Folk som kom fram och grattade. Det var en omställning, men jag tycker att det har lagt sig lite.
Är det roligt när folk kommer fram och pratar eller kan det vara jobbigt?– Det beror väl på. Oftast är det ju bara roligt. Sen visst, om jag är på Ica och handlar och kanske inte har en jättebra dag så är det mindre roligt. Man tänker på att folk ser vad jag handlar och noterar såna saker. Vissa dagar är man ju inte på topp, jag är ju en människa som alla andra. Men oftast är det bara kul.
Efter framgångarna på OS valde Hanna Öberg att ta hjälp av en manager och en presskontakt, hon gick i Charlotte Kallas spår och samarbetar nu med Olle Håkansson och Torbjörn Nordvall.
– Det är ju lite annorlunda. Men jag ser det samtidigt som ett naturligt steg i min karriär. Ska man vara idrottskvinna på hög nivå och kunna leva på det så måste det komma in pengar. Jag måste utnyttja läget.
I början av december tilldelades Hanna Öberg bragdguldet för sina insatser under OS. Också något hon har svårt att ta in.
– Jag trodde väl inte riktigt att jag skulle få det. Jag visste väl att jag var en kandidat, men jag trodde att Duplantis (Armand) skulle få det. Men det var ju jättehäftigt. Det var lite speciellt eftersom Svenska dagbladet skickade ut reportrar till de hetaste kandidaterna så de var ju på plats och stod redo med blombuketten. Men ingen visste hur det skulle gå. Det var lite speciellt.
Hur stort är det att få bragdguldet?– Jag tror inte riktigt att jag har förstått hur stort pris det är att få. Jag kan ju bara ana. Det är väldigt stora namn som har fått det före mig, idoler och förebilder. Det är verkligen superhäftigt.