Hanna Öberg tog hem utmärkelsen "Årets Norrbottniska Idrottare 2019" och undertecknad delade ut priset på Östersund/Åre flygplats då.
Ett år senare är det dags igen.
Uppe på skidskyttestadion i Östersund kunde vi på nytt dela ut priset till Hanna Öberg, Piteå Skidskytteklubb. Om än på ett lite annorlunda sätt på grund av hälsoläget i världen.
– Vilken ära. Det här känns jättekul för det är ju ett bevis på att jag fortsatt att gör bra saker. Jag vill ju vara en ambassadör för norrbottnisk idrott och det här gör mig stolt.
Det börjar bli en tradition med att dela ut priset till dig.
– Jo, men jag får nog passa på för snart finns det någon i min familj som kommer att utmana mig på allvar, skrattar Hanna Öberg och syftar på sin lillasyster Elvira Öberg.
Men trots de många likheterna mellan säsongerna så finns det också skillnader där pandemin ständigt gör sig påmind. 2020 var inte heller en spikrak väg till succé för Hanna Öberg.
Hanna Öberg åkte till VM i Antholz som en av de stora favoriterna, men det mesta såg ut att gå emot Öberg. Efter tre fjärdeplatser och en femteplats så såg hon ut att tvingas lämna VM utan någon enda medalj, men i sista loppet small det.
Det var faktiskt inte så långt ifrån att det rent av blev ett guld till Svensbyåkaren. I det sista skyttet hade Hanna Öberg råd med en bom och ändå vara kvar i gulddiskussionen, men det blev två.
– Det var speciellt. Jag bommade där, men jag kunde vända det i alla fall och mad facit på hand så gick et inte helt åt skogen. Det liknande det som hade hänt under VM så långt.
När hon lämnade sista skyttet så var det som trea, men bara tiondelar av en sekund före Simon, Frankrike, och Hojnisz-Starega, Polen. Ganska snart var det bara två kvar i kampen om brons då fransyskan släppte och länge låg Öberg i rygg på polskan, men i sista knixen innan stadion tryckte hon till.
– Det fanns inget alternativ än att jag skulle ha den där medaljen. Dom hade fått bita i ordentligt bra för att slå mig i det läget, skrattar Öberg.
Tidigare under VM så hade det varit många tårar i målfållan av besvikelsen, men söndagen den 23 februari 2020 så var det tårar av glädje istället.
– Det är klart att det var glädje fast det var nog lättnaden som var den dominerande känslan, säger hon och funderar:
– Det var mycket känslor efter målgången. Jag kände glädje, lättnad och stolthet att jag lyckades trots allt som hade hänt under mästerskapet. Jag kommer ihåg att jag stod och väntade på Elvira i målet för jag ville bara krama om henne för jag hade haft stor hjälp av henne och alla andra i laget efter alla fjärdeplatser. Jag tror inte att det hade gått vägen utan deras stöttning.
Hur tufft var mästerskapet utifrån allt som hände?
– Det var verkligen ingen rak väg fram till medaljen. Även om det var tufft just då och där så känner jag att jag efter VM har vuxit något oerhört efter allt som hände.
Men under VM så var det kanske inte så lätt att se det ur den synvinkeln?
– Nej det hann bli lite frustrerande även om jag verkligen försökte fokusera på varje tävling för sig. Fast alla fjärdeplatser blev svåra att bortse ifrån.
– Det är klart att jag var påverkad av det som hade hänt tidigare under VM.
Medaljen hade dock kunnat komma betydligt tidigare under mästerskapet.
– Ja det var under distansloppet där jag i sista serien hade en kant ut och jag blev fyra. Hade det blivit kant in hade jag vunnit guldet så det är väldigt små marginaler vi pratar om, säger Öberg.
Den medaljen och fjärdeplatsen i den totala världscupen var det som låg till grund för utnämningen Årets Idrottare i Norrbotten.
Men precis som Öbergs väg mot VM-medaljen i Italien så blev 2020 en mycket märklig säsong där pandemin tömde läktare, bidrog till inställda tävlingar och minimerade resandet för såväl skidskyttar som alla andra människor. Det mesta inom idrotten blev ställt på huvudet då pandemin svepte över världen.
För Hanna Öberg och resten av skidskytteeliten i världen så blev verkligheten än mera nära då VM-orten Atholz inte låg jättelångt från de värst drabbade området i Italien.
– Det var nog ingen oro när jag väl kom hem. Fast under VM började nyheterna berätta om smittspridningen i norra Italien och då började även vi fundera på det hela för vi var ju också i norra Italien. Det är klart att vi började se allvaret i det när vi var på VM för det var ju jättemycket folk på tävlingarna såväl inom tävlingsområdet, men också på läktarna.
Vad säger du om 2020?
– Jag har blivit många erfarenheter rikare under säsongen. Det gick inte klockrent uppåt under vintern och det kommer att bli användbart i framtiden.
– Det kanske var lättare att slå igenom än att stanna kvar på en hög nivå. Det krävs andra saker för att hålla sig kvar i toppen under en längre tid än att ta sig dit.
Men fyra i totala världscupen är du väl inte missnöjd med?
– Nej, nej överlag så var det en bra säsong. Jag håller en väldigt hög lägstanivå och det tar jag med mig.
Vad minns du bäst från året som gick om vi tar bort medaljen på VM?
– Oj det var en svår fråga. Det starkaste minnet var nog damstafetten i Östersund när Elvira fick vara med i laget. Jag var så himla nervös när hon var ute på sin sträcka, men jag förstår inte varför för hon gjorde det så bra. Det är inte så att jag tvivlade på henne, men jag var så nervös att jag inte kunde fokusera på min egen uppvärmning, säger Hanna Öberg innan hon fortsätter:
– Det är något jag kommer minnas länge när vi för första gången fick köra stafett tillsammans.
Årets säsong har Öberg startat med två segrar under Sverigepremiären i Idrefjäll.
– Jag har aldrig gjort en så bra säsongspremiär speciellt skyttemässigt.
Efter säsongspremiären i Idre så inledde Hanna Öberg säsongen i världscupen på ett imponerande sätt. Hon har placeringarna 7–1–1–1 (stafett)– 3–29–3 (stafett)–4–6–2–14
I den totala världscupen så ligger Hanna Öberg tvåa efter Marte Olsbu Röiseland inför tävlingarna efter nyår.
I februari väntar nästa mästerskap för Hanna Öberg från Svensbyn utanför Piteå. Då är det dags för skidskytte-VM Pokljuka, Slovenien, och eventuellt så läggs grunden för nya utmärkelser där.
– Jag trivs ganska bra i Pokljuka och senast vi var där så tog jag hem en seger och andraplats. Så det ska bli kul att få köra VM där, säger Årets Idrottare i Norrbotten 2020 förhoppningsfullt.