Norge med Emil Iversen på sista sträckan hade en betryggande lucka, men bakifrån jagade Finland med Iivo Niskanen och Niskanen plockade meter för meter. I den sista utförsbacken in på stadion var han i fatt.
I det läget tittar Iversen sig om för att kolla var han har finländaren och när han sedan tittar framåt väljer han att byta spår. Det enda problemet var att Niskanen redan var där och duon kraschade. Medan de bägge försökte komma upp så passerades man av såväl Ryssland, guld, och Italien, silver.
En mycket förgrymmad Iivo Niskanen tog förvisso brons, men det var antagligen guldet som rök vid kraschen.
– Jag såg inte vad som hände, men i dag var det vi som hade turen, säger en av de ryska ledarna.
För Sverige blev det ingen stafett att minnas och såväl Teodor Peterson som Emil Jönsson konstaterade att alla medaljchanser försvann när Norge ryckte och alla lagen började jaga.
– Jag hade räknat med att det inte skulle gå så snabbt på min andra sträcka, men det bara small till. Trist, säger Emil Jönsson efter sjunde platsen i sprintstafett.
Spårvalet blev extra viktigt då det snöade ymnigt i Lahtis undre tävlingen.
– Jag la mig i det spåret som alla körde i och det gick lätt, men sedan gick Johannes Kläbo utanför spåret och ryckte. Jag valde trots det att ligga kvar för det var ju skönt att åka där och jag ville ha en bra position i kampen om de övriga medaljerna.