Det unika etapploppet SkiTour2020 är i full gång, och det känns spännande för mig som skidentusiast att vara med på resan från start, på plats här i sköna Jämtland.
Nya tävlingsgrepp är ovanliga i världscupen och en tour med några riktigt spektakulära race gör mig extra nyfiken på turen mellan Östersund och Trondheim.
De två inledande två etapperna här i Östersund har tyvärr blivit en svensk missräkning, undantaget fyran Ebba Andersson som är ljuset i mörkret i toppstriden. Glädjande var också unga Frida Karlssons storlopp i dag, men nu har hon tävlat färdigt i touren.
Totalt är det Norge för hela slanten, och det vet jag att svenska folket börjar vara lite trötta över, även om vi måste beundra den fantastiska bredd nabolandet har inom skididrotten.
På damsidan avgjorde nog omöjliga Therese Johaug touren redan på den första etappen med sin kross på fristilsmilen. På herrsidan mer öppet. Den klassiska jaktstarten i ösregn idag förändrade inte den bilden.
I det sammanhanget ställer jag mig lite undrande till tävlingsupplägget i SkiTour. Jag tycker kanske att man borde ha inlett en tour över sex etapper med annan distans, förslagsvis sprint, som inte ger så stora utslag inför fortsättningen. Den saken bör nog dryftas om touren ska leva vidare, vilket absolut inte är givet. Ett stort skidland som Tyskland bojkottar (?) touren vilket oroar.
Det viktigaste för ett etapplopp tycker jag är att spänningen på toppnivån lever länge, och så är det inte här även om intressanta lopp återstår. De spektakulära inslagen med klättring uppför slalombacken i Åre och det långa loppet ( 38 km ) med ryggsäck över fjället mellan Storlien och Meråker då nationsgränsen ska passeras ser jag verkligen fram emot.
Finns det då något hopp för de blågula hoppen framöver..? Ja kanske om en pallplats totalt för Ebba Andersson, men framförallt får svenskarna inrikta sig på enskilda tävlingar, vilket förstås inte är optimalt i en skidtour. Stora möjligheter ser jag i kommande sprintar i Åre och Trondheim, där vi norrbottningar också har starka namn i Piteååkarna Jonna Sundling och Johan Häggström. De har inte rosat marknaden i distansloppen, men kan lyfta rejält i Åre.
Länets största skidåkare genom tiderna Charlotte Kalla är fortsatt på allas läppar även här i Jämtland, och vi är många som sörjer och förvånas över att hon inte hittar normal styrka den här säsongen.
Det har också höjts röster att hon ska avsluta den här säsongen, vilket känns främmande för min del och Charlotte avfärdar det också själv även om hon som nu avskyr att kämpa om placeringar på nivån tio-femton. Kalla är dock inte den första storåkare som haft en sämre säsong i karriären. Jag tror trots det att hon kan göra ett bra långlopp över gränsen till Norge.
När det gäller länsåkarna så vill jag buga för Emma Ribom som stadigt utvecklas och framöver kan bli en riktig storåkare. Nia totalt och åttonde bästa åktid i dagens krävande lopp och goda utsikter framöver.
Nu drar karavanen av åkare och ledare vidare till alpina metropolen Åre, och de måste åka tåg! Ett debattinlägg i klimatfrågan och en viktig regel för en hållbarare idrott. Det gillar jag.