Äh, det är väl inget att spara på. När Bodensonen har städat undan på bordet, hojtat till i köket om att moset är slut, hållit i sleven medan personalen fyllt på och till sist tryckt i sig två Wallenbergare så är det lika bra att börja där den gångna säsongen slutade – i Löfbergs arena 21 april.
Då fick Oskar Sundqvist lyfta Le Mat-pokalen.
För 20-åringen började resan mot karriärens första SM-guld i Bodens IK för många, många år sen.
– Det blev inte Björns för mig utan jag höll mig till Boden – och det gick ju vägen ändå. Vi hade bra tränare (Mikael Bergman) som hjälpte mig att utvecklas individuellt. Han har haft en ganska stor del i min utveckling, säger Oskar Sundqvist.Samtidigt som solen letar sig in bland molnen minns han tillbaka på den där aprilkvällen i Karlstad.
– Det var en ganska obeskrivlig känsla. Man blir helt tom först och fattar inte riktigt vad som har hänt, sen kommer glädjen. Det är något man vill att alla ska få uppleva för det är så otroligt häftigt. Man är så stolt över alla i laget för man vet hur hårt alla har jobbat för att nå dit.
Hade ni inte jobbat riktigt lika hårt hade det kanske blivit lite spännande...
– Haha, det kan många i andra delar av Sverige tycka. Men med de tränarna och den styrelsen vi har får du inte ha en dag ledigt, det går inte. Det är hundra procent – varje dag, varje träning, varje match.
Men ni var rätt överlägsna hela säsongen.
– Jag tycker vi höll en jämn nivå. Vi hade väl bara nån dipp där när vi hade fem raka förluster. Det var väl inte alltför många som trodde på oss inför säsongen, de sa att vi hade för dåliga backar och såna saker. Så det kändes bra att få knäppa dem på näsan lite också.
Här känner ju jag att ni är jäkligt känsliga. Ni har ju hyllats i flera år.
– Ja, det är mycket hyllningar också. Men just den här backbiten var något som vi ville visa att alla hade fel om. Och det tycker jag ändå vi gjorde.
Vi backar bandet. Säsongen 2011/12 inleddes med att Oskar Sundqvist skulle operera bort blindtarmen. Det gjorde han också men innan man hann så långt brast den och ett rutiningrepp blev istället en vecka på sjukhus och 7-8 tappade kilon.
Hur den säsongen avslutades? Absolut inte som den började. Istället blev han vald i tredjerundan – som 81:a totalt – i den årliga NHL-draften.
Laget som tingade honom: Pittsburgh Penguins.
– Jag trodde först att de sa fel namn men sen såg jag på stora skärmen – det var otroligt roligt. Jag förväntade mig inte att gå så högt i alla fall, så det var en häftig upplevelse och det var jätteroligt att bara få vara där. Det är något jag kommer att minnas hela livet.
Att draftas så högt kan slå lite olika, antingen blir det press eller så blir det en boost.
– Ja, jag pratade med scouterna och de sa exakt samma som du, att det kan bli lite upp och ner från spelare till spelare men att de trodde det skulle bli en boost för mig. Och det kände jag själv också, det blev ännu en liten morot för att försöka bli ännu bättre och få ett NHL-kontrakt. Så jag tror det var bra för mig att ändå gå relativt högt.
Det är klart, förväntas man gå högt kanske det blir mer av en press. Nu blev det ändå en bonus.
– Ja, det håller jag med om. Jag tror inte nån förväntade sig att jag skulle gå i tredjerundan, så först blev det bara en chock och sen en boost.
Dagarna innan Oskar Sundqvist möter upp NSD på lunchstället i centrala Skellefteå kom han hem från en Karibienkryssning med laget. Men det är inte bara det som har hänt i hans liv sen guldkvällen i Värmland. För drygt en månad sen skrev han på ett treårigt rookiekontrakt med Pittsburgh.
– Det var en jätteskön känsla och det är samma där – man trodde inte riktigt att det var sant.
Är det en dröm som har gått i uppfyllelse eller början på en dröm som ska gå i uppfyllelse?
– Det är lite både och tycker jag. Det är trots allt mitt första NHL-kontrakt och jag tror det är alla som spelar hockeys dröm att sajna ett NHL-kontrakt. Sen blir väl nästa dröm att spela, så det blir lite tvåsidigt ändå.
Drömde du om NHL som liten grabb?
– Det gör väl nästan alla. Det är väl nästan därför många börjar spela hockey, man ser nån NHL-match och sen blir man fast i det. Så jag tror det är en dröm som alla har. Nu är en bit fixad – men det är ändå en lång väg kvar.
Nu tillhör du samma organisation som (Jevgenij) Malkin och (Sidney) Crosby.
– Ja, de är två av de absolut bästa spelarna i hela världen och det är ändå få förunnat att kanske få spela med dem nån gång. Det skulle bara vara häftigt att träffa dem, det ser jag fram emot.
Den här månaden väntar en utvecklingscamp i Pittsburgh. Sen talar mycket för att Oskar Sundqvist blir utlånad till Skellefteå kommande säsong.
Men än så länge är inget hugget i sten.
– När jag är där ska vi prata lite och så får vi se om jag ska komma över på rookiecampen som är senare eller vad det blir. Så det är inget som är bestämt men just nu tror jag det är liten fördel Skellefteå. Samtidigt äger de mig och har ett finger med i spelet. De har trots allt sista ordet.
Vad känner du själv då?
– Jag personligen skulle väl vilja vara kvar i Sverige ett år till, speciellt med de nya reglerna. Det blir lite mer likt NHL ändå, speciellt zonstorleksmässigt.
Det börjar bli dags för fotografering. Men med tanke på att regerande mästaren har förlorat stjärna efter stjärna till NHL, KHL och Schweiz så måste frågan kastas ut.
Ni har tappat många, är det kris nu igen?
– Haha, innanför våra väggar är det aldrig kris. Vi litar fullt ut på Lasse (Johansson, general manager i Skellefteå) och han i sin tur litar fullt ut på att tränarna gör sitt jobb. Och sen litar vi på varandra. Så hur det än blir kommer det att bli bra i slutändan.