Skylten utanför Galleri Pinax i Skellefteå förklarar att det är konstnären Alexandra Nilsson som ställer ut den här veckan.
Och innanför dörren står Alexandra Nilsson - fotbollsspelaren från Kalix, som spelat i Alvik, hunnit med fyra säsongen i damallsvenskan med Sunnanå och även tre matcher med det svenska a-landslaget.
23-åringen har under flera år kombinerat sina två stora intressen i livet.
Men det är först nu som hon gör det på allvar i och med sin första riktiga utställning.
För ett knapp vecka sedan hade hon vernissage och sedan dess har hon sålt tavlor för nästan 20 000 kronor.
På väggarna i galleriet hänger 27 av hennes verk.
Mjuka rena blyertsteckningar delar plats med mer abstrakta färgexplosioner.
De äldsta är från högstadiet och gymnasietiden hemma i Kalix, de senaste är skapade vid köksbordet i huset utanför Skellefteå.
- Jag har väl haft gener för att måla. Min syster är väldigt duktig på det så när jag var liten satt jag och ritade med henne, berättar Nilsson.
Målningarna föreställer uteslutande människor, om än i olika former.
- Det har alltid varit människor jag gjort, aldrig djur eller landskap.
Varför är det så?
- Jag vet egentligen inte. Men jag tycker om att försöka förmedla någonting. Det finns så mycket känslor hos människor.
I Sverige finns det flera tusen konstnärer av skiftande kvalité och med varierande tekniker.
Men de som håller landslagklass i en idrott och samtidigt ställer ut sin konst är en mer ovanlig företeelse.
- Jag har inte träffat så många som håller på med idrott på elitnivå och samtidigt målar. Men jag tror det är lätt att man väljer bort sitt andra intresse till förmån för idrotten. Men det tänker jag inte göra, säger Nilsson och fortsätter:
- Jag är 23 och jag kan säkert spela tio år till. Måleriet kan jag hålla på med tills jag dör.
Om du måste välja då, konst eller fotboll?
- Oj, det var svårt...jag får inte ens måla på fritiden då?
Nej.
- Då blir det svårt. Det kan nog bero lite på var man är i karriären. Men just nu väljer jag fotboll, säger Nilsson.
Och i dagsläget är det kanske inte så konstigt.
Rent meritmässigt är Nilsson Norrbottens bästa fotbollsspelare för tillfället.
Hon är nyckelspelare i klubblaget Sunnanå, given i det svenska U23-landslaget och har varit med och fått prova på spel med a-landslaget.
- Det har väl gått helt okej under året, även om det var lite synd att vi missade femteplatsen i serien. Jag spelade 90 minuter i samtliga matcher och det får jag vara nöjd med, förklarar 23-åringen.
Kontraktet med Sunnanå, där hon spelat fyra säsonger, går ut nu i november.
Och trots att en del större klubbar sägs vara intresserade avslöjar Nilsson att hon mest troligt stannar i Skellefteå.
- Det är bra utvecklingsmöjligheter i Sunnanå. Och nu kan jag kanske få mer ledaregenskaper när Hanna Marklund slutat.
I början av säsongen fick Nilsson chansen att vara med på två läger med a-landslaget, ett läger och sedan Algarve Cup.
Hittills har det blivit tre officiella a-landskamper.
Men tanken är att det ska bli fler.
- Nu är jag ju för gammal för U23-landslaget så då blir nästa mål att försöka etablera mig i a-landslaget på riktigt, säger Nilsson och fortsätter rundvandringen bland sina konstverk.
Priserna varierar precis som motiven.
- Från att ha varit den som vill göra alla tavlor så naturtrogna som möjligt har jag på senare tid börjat måla mer abstrakt. Det är lite mer färg. Jag vill ha något som väcker tanke, att folk ska fundera. Jag var nervös innan utställningen att folk inte skulle tycka om den. Sedan var det var att gå omkring här på vernissagen och höra hur olika folk såg på mina tavlor.
Måste man vara i en speciell sinnesstämning när man målar, eller målar man på olika sätt när man är på olika humör?
- Det är lite olika. Jag brukar använda mitt måleri som terapi. Har man haft en skitträning eller skitmatch kladdar man mycket och målar ut frustrationen. Sedan är man ganska glad igen. Det är ganska rogivande att måla. Man blir så inne i det man gör.
Många gånger kan man lätt få för sig att konstnärer är en aning knepiga och djupa. Är du sådan?
- Nej, jag känner mig nog ganska normal. Men visst, jag kan väl vara en person som håller saker inom mig.
Är du samma person på fotbollsplanen som du är när du sitter och målar?
- Nja...jag är nog ganska lugn. Men de sista åren har jag blivit lite mer temperamentsfull. Jag tror det är bra för mig, att bli lite rivigare och ta lite mer plats.
Har du nytta av ditt måleri när du spelar fotboll?
- Det tycker jag. Många gånger kan det gå hand i hand. Känslor som jag upplever på fotbollsplanen kan jag få ut på duken sedan. Dessutom tror jag att jag har blivit en bättre fotbollsspelare tack vare mitt måleri.
Experterna tycker till om...
...fotbollsspelaren Alexandra Nilsson.
"Hon var med och nosade på landslaget i början av säsongen och det är en spelare som vi kommer följa noggrant i framtiden också. Alexandra har varit med i diskussionerna varje gång men har tvingats kliva åt sidan i sista stund. Det är hård konkurrens om platserna.
Hon är väldigt allround som spelare och det är både hennes fördel och hennes nackdel. Men nu har hon verkat hitta trygghet i sin position som mittback och det brukar göra att spela utvecklas ännu mer. Alexandra är en duktig passningsspelare, snabb och bra på huvudet med tanke på hennes storlek.
Det är en trevlig och ödmjuk tjej vid sidan av planen, men hon skulle kunna bli lite mer tuffare på den. Fortsätter hon att utvecklas kommer vi få se henne i landslaget framöver, det är jag säker på", säger förbundskaptenen Thomas Dennerby.
...konstnären Alexandra Nilsson.
"De verk jag sett har väldigt stora skillnader både i teknik och uttryck. Vissa verk, främst de naturalistiska, känns lite naiva eftersom de nästan skriver betraktaren på näsan, men i de semiabstrakta, upplösta målningarna finns ett betydligt större mått mod och mognad.
Kombinationen av kraftiga linjer och små, halvtransparenta fält är också ett ganska markant kännetecken. Användandet av vita detaljer ovanpå färgflödet är ett också intressant särdrag som känns fräscht.
Jag tror att utvecklingen från naturalistiska porträtt till de mer flytande gestalterna har varit ett stort steg för konstnären, och det tyder på att det finns en stark vilja att också fortsätta utforska sina uttryck. Konstnärsyrket blir man ju aldrig "färdigutbildad" i, utan det är ett livslångt projekt. Jag hoppas att konstnären vågar ta ännu större steg och prova en mängd olika saker innan hon landar i något som känns intressant att gräva djupare i. Det är en process som måste få ta tid, men jag tror att den här konstnären har viljan och möjligheten att verkligen komma dit", säger NSDs konstrecensent och kulturjournalist Ida Folkesson.