Jag är full av beundran för det sätt på vilket Luleå, med diverse allsvenskt spillvirke här och där, byggt ett topplag av något som på papperet såg ut som ett bottenlag.
En rolig framgångshistoria - som ärligt talat varit rätt trist att titta på.
För hur effektiv Luleås gnuggarhockey än visat sig vara, så går det inte att blunda för att den fått både motståndare och publik att somna in.
Jag tippar att Skellefteå till slut tar hem den här glödheta serien - säg 4-2 i matcher - och att man gör det i kraft av en i derbysammanhang alltid hyperviktig hemmaplansfavör. Plus ett spetsigare och bredare lag, med mer sevärd flärd.
Det skulle också vara en seger för hockeyn, och för oss som föredrar att se färgstarkt anfallsspel hellre än grått försvarsspel, om det lönade sig bättre att vara bra med puck än utan gummi.
n n Proffshockey handlar faktiskt inte enbart om att vinna - för sportens väl och ve gäller det att samtidigt höja underhållningsvärdet.
Angående det senare har Luleå en del kvar att jobba med - precis som med att inte plötsligt bryta Hockeyligans överenskommelser om att inte anmäla motståndare för gamla incidenter på isen bara för att det passar ens egna syften just där och då.
Även om allt är tillåtet i krig och slutspel, och alla derbyn vi har framför oss de kommande dagarna här uppe gärna får låta höra tala om sig land och rike runt som tuffa tacklingsfester.
På med axelskydden. Nu kör vi.
Mer "full fart framåt" än "håll tätt bakåt", tack.