Den här semifinalserien känns det som att jag till stor del har tillbringat i en NSD-bil efter E4:an. Det monotona dunkandet av vinterdäck mot asfalt, polisradion som knastrar till ibland... Det är på något sätt meditativt.
En fartkamera, en by, ett övergivet hus - och så viadukten i Jävre, den där skylten.
"Luleåkalaset inställt".
q q Semifinalserien är viktig på så många olika sätt.
I Skellefteå handlar det om den sista chansen för en oerhört talangfull generation som mest troligt splittras efter den här säsongen.
I Luleå är den en nystart, ett hopp tillbaka till den glänsande forntiden.
För supportrarna är det ett slag mellan ont och gott och alla - alla - beter sig som att det vore sista chansen att se ishockey spelas.
Jag fick ett flertal SMS under matchen. Samtliga från min mamma. När tanten är så uppspelt att hon trycker fram svordomar med högertummen antar jag lugnt att resten av länet sitter som på nålar.
Jag förstår er.
16-3 i skott, ett 80-tal klara chanser och tre boxplay. Att Luleå bara låg under med ett mål efter den första perioden är en av de större bedrifter som laget uträttat hittills. Kanske berodde hemmapressen på de ovana formationerna, kanske berodde det på Skellefteås större hunger, mest troligt var det en konsekvens av båda de anledningarna.
n n Konstantin Komarek och hans glada rövarband mattades lite ju längre matchen gick. Men den österrikiske junioren har varit en av Luleås bästa forwards det här slutspelet och ska belönas med ett a-lagskontrakt per omgående.
Det som hände var i alla fall att Erik Forsell brände, Joakim Lindström brände och jag satt bara och väntade på fler mål. Istället fick Luleå paus, ett par powerplay - och mer än så behövde man inte för att ta sig in i matchen igen.
Det var en märklig vändning - men ändå fullt logisk, för oss som sett Luleå Hockey den här säsongen. Det går aldrig att räkna ut det här laget. Det är också därför som Luleå fortfarande har en chans att vända den här matchserien.
n n Luleå måste vinna på torsdag. Skellefteå kan vänta till på lördag.
Det här må vara en kamp mellan taktik och teknik, men den är oerhört jämn. Skillnaden mellan de här lagen är inte större än bredden på domaren Thomas Anderssons skridskoskena. Ett par felpass av Janne Niinimaa, ett utnyttjat - eller missat - läge i powerplay, en styrning som studsar någon centimeter åt ena eller andra hållet.
När det är så lite som skiljer lagen åt kan en motivationsökning med bara ett par procent faktiskt betyda flera mål - och den motivationsökningen måste Luleå hitta.
För just nu spelar man på reserverna.
Janne Niinimaa gör det fantastiskt bra men ser irriterad ut utan fungerande korsband. Fredrik Styrman tvingades till sjukhus efter en hård - men korrekt - tackling. Pär Arlbrandt har ingen tur med någonting och tvillingarna Abbott har märkligt svårt att hitta in till målet.
Luleå Hockey har etablerat sig som ett oerhört intressant lag och det har varit ett kalas att följa de här spelarna.
Det kan vara så att festen är över nu - men i såna fall ska den avslutas med en sista sång.
q q Till sist ett par ord om "Osten-gate", där Luleås sportchef anonymt anklagas för att ha ropat rasistiska tillmälen mot Skellefteås Yared Hagos och nu blivit polisanmäld - av polisen själv.
Jag välkomnar polisens utredning av frågan. Det kanske kan ge oss klarhet i vad som verkligen har hänt.
Fram till dess står ord mot ord och i så fall är det definitivt inte upp till enskilda journalister att agera domare i fallet.