Calle Halfvarsson hade en riktigt tung säsong i fjol och var långt ifrån några pallplatser på världscupen. I världscuppremiären i Ruka tog han revansch direkt genom en andraplats i sprinten bakom norske Pål Golberg.
Såhär sammanfattar sin dag:
– Jag hade en tung prolog, sen släppte det lite i kvarten. Sen hade jag lite strul i semifinalen men hade tur som gick till final. Men det är ju mer än godkänt ändå.
Hur skönt är det med en pallplats med tanke på den säsong du hade i fjol?
– Jag hade ju en så himla strulig säsong i fjol så att få ett sånt här kvitto efter det, få känna att man gjort rätt för sig i sommar, det är ju väldigt roligt.
I våras gjorde Calle Halfvarsson en del förändringar. Han bestämde sig för att inte träna fullt så hårt, då han känt tecken på överträning. Han valde även att bryta med sin personlige tränare Joakim Abrahamsson, förre landslagstränaren från Kalix, efter flera år tillsammans. Nu är det i stället landslagstränaren Ola Ravald som sköter Halfvarssons träning.
– I och med att jag hade en så pass strulig säsong så ville jag bara testa något nytt. Det handlade inte om att Jocke hade gjort något fel eller så. Det var bara att jag ville ha en nystart. Sen var det också mycket det här att Ola kom in i laget.
Halfvarsson berättar att han hade velat ha in Joakim Abrahamsson i landslaget.
– Jag hade en förhoppning om att få in honon och Jocke var också intresserad av att komma in i laget, men så blev det Ola. Då kände jag att jag måste testa något nytt.
Var det snack om att Jocke skulle få en plats i landslaget?
– Det vet jag ingenting om. Det var väl kanske en önskan från mig, men sen blev det inte så. Det blev Ola och då tänkte jag att det blir kul att testa något nytt. Vi har haft en bra resa, jag och Jocke, i många år. Sen kanske vi inte riktigt har nått den riktiga toppen.
Halfvarsson säger också att han fått en nytändning tack vare veteranernas comeback i blågult. Johan Olsson är tillbaka, precis som Daniel Richardsson. Det betyder jättemycket, enligt Calle Halfvarsson.
– Johan är viktig att ha med på träning för mig. Både Johan, Marcus och Daniel – det gamla, starka gardet – är viktiga för mig när vi tränar, att få den sparringen.
Vem har sett starkast ut under sommaren?
– Det har nog varit lite till och från. Nån dag har jag varit starkast, nästa dag har Marcus varit starkast, sen har Johan varit stark. Det går lite upp och ner. Men det är ju det som är bra, för då får alla kämpa hela tiden. Är man själv har man inte riktigt det där, nu har vi ändå 4-5 stycken som är riktigt starka på distans.
Halfvarsson ser nu fram emot söndagens 15 kilometer klassiskt.
– Vi ska få till skidorna i morgon, då tror jag att jag kanske kan göra ett bra resultat i morgon också.
Du kanske sitter här i morgon också?
– Ja, jag hoppas det.