Edvin Pettersson har fått höra en del på grund av att han är nästan ensam kille i hästhoppningen i Norrbotten. ”Jag skulle säga att det har blivit bättre ju äldre jag har blivit. Nu hör jag ingenting längre utan man accepterar det”, säger han.
Han tvekar lite och är inte med på noterna när vi ska ta några bilder.
– Nu får du skratta lite, säger kompisen Edvin.
Men det hjälper inte.
Stig, eller Chicago du Cache Pot Z som är hans riktiga namn, ställer inte upp. När Stig tävlar ihop med ryttaren Edvin Pettersson gör han allt för att vinna.
Men efter kvällens träningspass i Isab ridcenter strax utanför Luleå känner sig hopphästen nöjd med sitt dagsverk. Nu får Edvin Pettersson inte något leende.
I stället rafsar Stig med ena hoven i marken. Det betyder att han vill härifrån. Det blir broddar på och i väg till stallet i stället.
Kvällsmaten väntar.
Stig och Edvin Pettersson hänger ihop, det har de gjort i mer än tre år nu. Pettersson är 17-åringen från Luleå som siktar mot toppen.
Hösten 2022 kom han in på ridgymnasiet i skånska Flyinge, som tillsammans med Strömsholm är de två stora riksanläggningarna.
Men Pettersson stannade inte länge i Skåne.
– Jag började efter sommaren och jag flyttade hem på höstlovet så jag var där i två månader.
Han hoppade helt enkelt av.
– Jag kände att nivån där var alldeles för låg för mig. Då sökte jag igen här hemma och flyttade hem.
Nu går han på Realgymnasiet i Luleå där han två dagar i veckan har hästpraktik med träning.
Det är Peder Fredricson och Henrik von Eckermann som har drivit det svenska hästhoppsundret de senaste åren med OS-guld och VM-guld.
Men det är fortfarande väldigt ovanligt med unga killar i hästhoppningen. Edvin Pettersson är ganska ensam som kille på tävlingarna, men han upplever inte det som ett problem.
– Jag skulle egentligen inte säga att det är jättespeciellt så. Men det är klart att det hade varit kul om det varit fler killar. Det blir mycket tjejkompisar.
Har du fått höra saker för att du är kille och sysslar med hästhoppning?
– Ja, det var lite när jag var mindre och gick på mellanstadiet. Men jag tror också att jag har växt i det. Jag har vågat stå på mina egna ben och inte brytt mig. Utan jag har bara gått mina egna vägar.
Vad sa de på den tiden?
– Ja, det kunde vara allt möjligt. Det kunde vara hästpojken och allt sånt.
Men du gillar det här så mycket att det spelar ingen roll vad folk säger?
– Nej, jag bryr mig inte om vad andra tycker.
Även om ämnet kanske är lite tjatigt tycker han att det är viktigt att prata om.
– Ja, verkligen. Så att andra kan förstå att det är sport vi håller på med och all tid vi lägger ner. Vi är ändå här i alla fall fem timmar om dagen, varje dag.
Vi gör sista delen av intervjun i fikarummet bredvid stallet. Stig är tillbaka i sin box, förmodligen upptagen med sin kvällsmat.
För Edvin Pettersson är Stig både en tävlingspartner och en kompis. De känner varandra bra. Och det är samspelet med hästen som gör hästhoppning så roligt.
– Ja, det skulle jag säga. Det tar tid att lära känna och rida in sig på en ny häst men nu litar vi på varandra och vi kan hoppa hur stora hinder som helst.
Han känner om du är nervös?
– Ja, gud. På tävling är det bara att hålla minen och vara helt cool. Annars blir han stressad.
Under hösten avancerade Pettersson och Stig och får numera hoppa i 1.40-klasserna. Ett bra steg på väg mot toppen. För det är dit han siktar.
– Det är såklart att komma så långt som möjligt. Det hade varit jättekul att få rida junior-SM på Stig i år och sen att man framöver kanske får rida något EM.