Ruisma - mannen, myten, mustaschen

Om vi hoppar över diskussionen om vem som varit bäst i Luleå genom tiderna och nöjer oss med frågan vem som varit VIKTIGAST är det egentligen bara två spelare som kan komma på tal:
1) Jarmo Myllys.
2) Veli-Matti Ruisma.
Förmodligen i omvänd ordning.
Säsongen 83/84, den magiska, hette vinnaren av den allsvenska skytteligan Lars Göran Niemi. På 35 matcher gjorde den frejdige forwarden otroliga 71 poäng och belönades för bedriften med en plats i Leif Boorks Tre Kronor.
Men i ärlighetens namn var förklaringen till ”undret Niemi” ganska enkel. Han fick ju spela bredvid en mustaschprydd center, med magiska handleder och en röntgenblick som såg igenom alla försvar.
Nummer 14 – Veli-Matti Ruisma.
Magikern.
Jag vet inte exakt hur Luleå Hockey lyckades komma över en sådan guldklimp, men en dag 1981 dök det upp en blyg och mycket tystlåten finländare i Luleås omklädningsrum och därmed kunde resan mot elitserien börja på allvar.
Än i dag minns kedjekompisen Niemi tydligt förvandlingen:
– Ruisma var inte social för fem öre, men han började direkt ställa  helt nya krav på oss andra. Vi var helt enkelt tvugna att skärpa oss. Och så var han ju en gudabenådad spelare.
Ja, jösses. På den tiden var Luleå Hockey ökänt för sin fräna spelstil. Helst skulle man anfalla med alla fem spelare i en sjövild offensiv, framhetsade av en fanatisk publik. Hederlig raggarhockey, med andra ord.
Men Ruisma var något helt annat. Han åkte inte särskilt fort, men hans spelsinne och passningar var på en helt ny nivå. För medspelarna var det rena julafton i var och varannat byte.
– Jag åkte mest och höll ner klubban. Man fick alltid pucken precis när man ville ha den, alltid perfekt på bladet, säger L-G Niemi.
Så skapades en målkung. Och den tredje länken i kedjan, Roger Mikko, hade även han sina roligaste dagar som hockeyspelare.
Av någon märklig anledning var Ruismas status i sitt hemland Finland betydligt lägre än i Sverige. Han gjorde visserligen 16 landskamper på 70-talet, men sedan flytten till Luleå var han aldrig mer aktuell, vilket måste anses som ett präktigt hjärnsläpp hos den finska landslagsledningen.
Ruisma var ju så otroligt bra att Tre Kronor faktiskt började smida planer för att ändra hans medborgarskap.
Så blev det inte. Men Ruismas dröm blev ändå verklighet: han förde Luleå till elitserien och fick även spela en säsong i högsta ligan.
Men vad minns då L-G Niemi allra mest av sin kedjekompis?
Nån speciell dragning? Nåt särskilt smörpass?
– Nä, det får bli när vi firade nyår tillsammans. På kvällen kom vi, lindrigt nyktra, på att vi var tvugna att flytta på bilarna utanför huset. När vi höll på som bäst dök polisen upp. Då sa jag åt Matti att springa och gömma sig, för nu åkte vi fast. Matti sprang ut i skogen och gömde sig  under en gran. Men polisen lät det hela bero och festen kunde fortsätta. Problemet var att vi glömde bort Matti. Han satt under granen i minst tre timmar, ända till tolvslaget, då vi kom ihåg honom igen.