Myllys - coolast genom tiderna

Det var ju så Jarmo Myllys kom att heta till slut: ”The man behind the mask”.
Ett smeknamn han fick efter sin ascoola presentation till Alice Coopers vråltunga låt.
Personligen gick jag ganska ofta och nynnade den där refrängen:
”He's back/
He's the man behind the mask/
And he's out of control.”
En helt perfekt låt, för Myllys hade ju den överlägset coolaste masken i elitserien – och det hände faktiskt lite då och då att han var totalt bortom kontroll, när finnhumöret tog över och han fick för sig att börja slåss med tre motståndare samtidigt.
Men för det mesta var han bara cool.
Den coolaste spelare som någonsin spelat i Luleå Hockey.
Sagan Myllys började egentligen med ett präktigt misslyckande. Luleå missade slutspelet säsongen 93/94. En viss krisstämning infann sig i föreningen och precis som i dag insåg Luleås ledning att man faktiskt riskerade att åka ur elitserien. Det resulterade i några beslut, varav ett var att försöka värva en utländsk stjärnmålvakt. Ett helt nytt grepp i klubbens historia.
Valet föll på Jarmo Myllys. Men värvningen möttes faktiskt inte av några större hyllningar. Myllys hade provat lyckan i  NHL och mer eller mindre blivit sönderskjuten som sista utpost i usla lag som Minnesotha North Stars och San José Sharks. Dessutom började han  närma sig 30-strecket och värvningen ifrågasattes ganska kraftigt av bland annat NSD.
”Varför värva en föredetting?”, undrade vi.
Något man kan skratta ganska gott åt drygt 15 år senare.
Frågan vi måste ställa oss i dag är om Luleå någonsin gjort en bättre och viktigare värvning.
Mitt svar är ett rungande nej. I och med Jarmo Myllys intåg i laget förändrades hela föreningen. Man fick inte bara en världsmålvakt i present, man fick dessutom en idol, med en aura lika sexig som hos en rockstjärna. Helt plötsligt ville alla ungar stå i mål. Varför leka en mossig utespelare när man kunde vara det coolaste av allt – Jarmo Myllys.
Där har ni hela förklaringen till det norrbottniska målvaktsundret, något som vi skördar smaskiga frukter av än i dag.
Det intressanta med Myllys är att han aldrig hade någon fantastisk räddningsprocent sett över en säsong. Den låg ständigt runt 89-90, vilket bara är normalt. Vissa matcher var han direkt usel och det hände ibland att han släppte in ett höstlöv då och då på ett obegripligt sätt.
Men utan tavlorna hade han inte varit Myllys.
Och när han väl bestämde sig så var var han bäst.
Mitt bästa Myllysminne är nog när han klev upp från sjuksängen efter en veckas influensa och med feberröda ögon spelade överjordiskt målvaktsspel i den sjunde avgörande kvartsfinalen mot Modo i Kempehallen. En uppvisning som var så typisk honom. För på den tiden kunde Luleå vara tämligen utspelat och ändå vinna. För man hade ju Myllys.
Dessutom slog han rekord. Ingen höll fler nollor än  han  – och ingen målvakt gjorde fler mål.
För så var det ju: Myllys visade upp ett målvaktsspel som elitserien aldrig hade sett maken till. Helt plötsligt fanns en målvakt som var så skicklig med klubban att han kunde fungera som en tredje back. Inget lag vågade längre dumpa ner pucken i Luleås zon, för då tog Myllys fast den och snärtade iväg ett perfekt pass på 20 meter.
Och två gånger (varav en gång i slutspel) gjorde han faktiskt mål.
När motståndaren hade plockat ut sin målvakt uppfattade Myllys ögonblicket och drog iväg pucken i en båge över hela motståndarlaget, för att sedan glida in i mål. Rena konstverken.
Myllys hann mellan alla slutspel även med att bli avstängd för finsk alkoholkonsumtion, bli världsmästare, samt framröstad till Finlands sexigaste man.
Må ditt liv bli långt och vackert, Jarmo.
Här i Luleå glömmer vi dig aldrig.