Guldpåsken 1996 - då ville firandet aldrig ta slut

Efter elva säsonger i elitserien hade många börjat misströsta. Luleå hockey kunde slå alla lag i ljusa stunder – men att vinna SM-guld verkade omöjligt.
Det är mycket som ska stämma när ett lag ska vinna en stor titel. Från styrelserum till spelartrupp. Säsongen 1995/96 föll bitarna på plats för Luleå hockey.
I styrelserummet hade förarbetet gjorts. Luleå hade en bra ekonomi och hade råd att hålla sig med ett starkt spelarmaterial. Tränarna Lars ”Osten” Bergström och Tomas Bäckström hade lärt känna laget under ett par säsonger.
I spelartruppen fanns en vinnarmålvakt som Jarmo Myllys, framtida NHL-stjärnor som backen Mattias Öhlund och forwarden Tomas Holmström.
Men viktigast var stommen av stabila, laglojala  ledartyper och vinnarskallar som sällan och aldrig föll ur ramen under säsongen. Lagkapten var Stefan ”Skuggan” Nilsson men laget innehöll också lapkaptensämnen - som Jiri Kucera, Johan Strömwall, Tomas Berglund, Mikael Lindholm, Roger Åkerström, Stefan Jonsson. En av de yngsta i truppen - Anders Burström, då mest på bänken - är lagkapten i dagens LHF.
Berglund och Jonsson var ett guldvapen i numerärt underläge.  Luleå spelade tufft och drog på sig många utvisningar – men det hade man råd med tack vare Berglund & Jonsson.
Ett annat guldvapen var Stefan ”Skuggan” Nilsson i numerärt överläge.  Han styrde lagets powerplay och levererade passningar till avslutare som Lars Hurtig, Robert Nordberg, Johan Rosén och - från backposition - Petter Nilsson och Jan Mertzig.
Säsongen inleddes trögt i sedvanlig Luleåordning. Efter fyra omgångar av grundserien låg Luleå på nionde plats. Då hade serien drabbats av ett nära en månad långt speluppehåll på grund av strejkande ishallspersonal.
Tio omgångar senare sköt Petter Nilsson Luleå till serieledning med ett 3-2-mål mot Malmö. Där blev laget sedan kvar till seriens slutskede då Frölunda vid två tillfällen var förbi. Raffinerat nog slutade grundserien med en direkt avgörande seriefinal Luleå-Frölunda som hemmalaget vann med 2-1.
Möjligen var det där som även SM-slutspelet avgjordes. ”Skuggan” Nilssons och Johan Strömwalls matchvinnande mål innebar att Luleå fick hemmaplansfördel genom hela slutspelet – även i finalen mot Frölunda.
Kvartsfinalen var det svåraste steget på den forsatta vägen mot guld. Förlust (2-3) hemma i premiären därefter vann Luleå två matcher (4-2 och 3-0) innan Malmö, med en 4-1-seger, kvitterade till 2-2 i matcher. I den femte och avgörande matchen körde Luleå över Malmö med 9-2.
Semifinalmotståndare var Färjestad som Luleå slog två gånger på bortaplan och vann matchserien med 3-1.  Färjestads Håkan Loob fick avsluta sin lysande karriär med en svidande 2-6-förlust på hemmaplan.
Finalserien mot Frölunda inleddes i Delfinen där hemmalaget vann den första matchen med 7-1! Luleå gjorde 5-0 redan i den första perioden och satte tonen för matchserien.
Frölunda revanscherade sig hemma i Frölundaborg (Scandinavium upptaget av hästhoppning) och vann med 6-2. Spelet blev allt mer fysiskt och i den andra finalmatchen blåstes för 52 utvisningsminuter.
Mikael Lindholm blev illa tilltygad i match två men kom tillbaka och blev matchvinnare i match tre. Han inledde och avslutade målskyttet när Luleå vann med 3-2. Sista målet gjordes i början av tredje perioden och under den här magiska säsongen darrade Luleå sällan i sådana lägen. Man spelade ”på resultatet” med samma självklara trygghet som ett italienskt fotbollslag i 1-0-ledning.
I match fyra på påskafton tog Luleå ledningen med 3-0 (målskyttar Jan Mertzig , Lars Hurtig och Roger Åkerström).  De två första målen kom på utvisningar som Frölundas hatobjekt nummer ett, Tomas Holmström, hade provocerat fram.
Frölunda hade reducerat till 2-3 mitt i tredje perioden och öste på med allt framåt – men Jarmo Myllys hade bestämt sig för att matchserien skulle avslutas där i Frölundaborg och släppte inga fler puckar förbi sig.
Tomas Berglund tog den sista tekningen i försvarszonen med sekunder kvar. Det fanns inte på kartan att ”Bulan” skulle förlora den tekningen. Han låste sin motståndare och la sig på över pucken – vete sjutton om han inte svalde den för säkerhetsskull… - och sedan bröt guldjublet ut.
Luleåborna gick man ur huse och ankomsthallen på Kallax var fullpackad när laget landade sent på påskafton.  Det blev sådan trängsel och kalabalik att inga mottagningsceremonier kunde genomföras. När tusentals människor skulle därifrån blev det trafikstockning in till centrum.
Guldfirandet fortsatte sedan hela påskhelgen. Guldhjälmar förstås. Mästartröjor. Det var guldbankett på stadshotellet. Spelarna kom dit på brandbilar. Ebba Blitz (lagets punkband: Petter Nilsson, Erik Granqvist och Robert Nordberg) spelade.  NSD gav ut en guldtidning på söndagen (påskdagen) eftersom nästa ordinarier utgivningsdag var först på tisdag.
Det var tolv år sedan och ett sådant guldfirande har Luleå inte upplevt igen. Frågan är om det någonsin kan upprepas.