Det är full fart i träningslokalen mitt i Råneå. En julstjärna lyser i fönstret som separerar kaffedrickande föräldrar från brottande barn och ungdomar.
Det är många på plats, både aktiva, ledare och anhöriga. Råneå BK är en klubb som lockar. Ålder spelar ingen roll, nationalitet spelar ingen roll. Kön, religion, personalitet, favoritfärg – det har ingen betydelse. Hit är alla välkomna.
– Allt är roligt med brottning, det finns inget som är tråkigt, säger Gholan Mohamadi.
Han är 17 år, kommer från Afghanistan och är en av de ensamkommande flyktingungdomar som tränar med brottarklubben.
– En kväll kom Tomas till boendet och berättade att vi var välkomna att träna med klubben. Jag och två kompisar gick hit, nu tränar jag fyra dagar i veckan, säger Gholan.
Med Tomas menar han allt-i-allon och eldsjälen Tomas Karlsson. Han var med för 15 år sedan när Råneå BK drog i gång sin verksamhet, han är med fortfarande.
– Vi är många som jobbar hårt i den här föreningen, många engagerade föräldrar och ledare som jobbar ideellt, säger han.
Han är ödmjuk. Men samtidigt stolt över klubben som består av nästan hundra brottare i alla åldrar.
– Vi är lite pådrivare i samhället tror jag. Vi lägger oss i, försöker påverka samhällsutvecklingen, säger Tomas Karlsson och berättar om hur klubben bland annat engagerat sig bygget av det nya utomhusbadet.
Han pratar också varmt om hur viktigt det är att alla känner sig välkomna.
– Vi har en tydlig tanke att att alla ska kunna vara med. Vi försöker ordna aktiviteter som är gratis. Som nu i helgen till exempel, då hade vi julfest med nästan 150 personer på plats. Alla barn fick julklappar.
Han berättar om de ensamkommande flyktingungdomar, som Gholan, som tränar med klubben.
– Vi har ju ett boende för ensamkommande barn och ungdomar i Råneå, de har vi bjudit in hit. Jag tror att det är svårt för dem själva att ta initiativet att komma hit och träna. Men nu när de kommer hit är de en i gänget direkt.
Träningslokalen vi befinner oss i är från 2013 och den har klubbens medlemmar byggt på egen hand. I en fåtölj sitter Niklas Wiippa och följer dottern Vera, 15 år. Två gånger i veckan tar Niklas och Vera bilen från Övertorneå för att hon ska få träna med Råneå BK.
– Jag har räknat ut att det är exakt 12,7 mil enkel resa, säger Niklas Wiippa och tillägger:
– Men vill hon brottas med tjejer så ska hon få göra det.
I Övertorneå finns inte samma möjligheter för Vera.
– Det här är den enda klubben med tjejer i min viktklass, därför åker vi hit, säger hon.
Det är inte jobbigt att åka så långt för att träna?
– Nej, man vänjer sig.
En enda gång har Niklas och Vera Wiippa valt bort ett träningspass. Då var det 38 minusgrader ute.
– Då struntade vi i det, annars är det ingen fara. Är det dåligt väglag får man bara åka lite tidigare, säger Niklas.
Vera Wiippa försöker sätta ord på vad det bästa med brottning är.
– Jag tycker bara att det är kul. Det roligaste är väl att man får lära känna andra kompisar, säger hon.
Linus Åström, 11, är också på plats den här dagen. Han summerar det bästa med brottningen på ett briljant sätt:
– Det bästa med brottning är att man får brotta ner folk. Det är roligt.
Är det svårt?
– Ibland är det svårt och ibland är det lätt.
Rawan Rahman tillhör den yngre generationen brottare i Råneå BK. Hon är sju år gammal och har precis avslutat ett pass. Nu sitter hon i ett hörn och skrattar tillsammans med kompisarna Sofia Namla, 7, och Ingrid Kunda, 8.
– Man får nya vänner här. Och så blir man stark också, det är bra, säger Rawan.