Till vardags arbetar Lena Callne på Sveriges Radio. Under lördagen stod hon och intervjuade löparna i målfållan.
Dessutom hade hon fått rycka in och dela ut segerkransen.
Det var där – i halvmaran – som olyckan skedde.
Hon sprang fram till herrvinnaren Marcus Nilsson, la kransen runt halsen – men sen föll hon och snurrade runt på asfalten.
Det såg otäckt ut, men efteråt ger hon ändå ett lugnande besked.
– Det gjorde ont, säger Lena Callne först om vurpan.
Vad hände?
– Ingen aning. Jag snubblade bara. Han sprang ju så fort. Det var helt enkelt så.
Callne fortsätter:
– Nä, usch. Det blev bara blackout och så kände jag att det gjorde ont och sen var det bara att springa.
Grundtanken var inte heller att Lena Callne skulle dubbelarbeta både med intervjuer i målfållan och med kransutdelning.
– Det blev ett tilläggsuppdrag som plötsligt dök upp. Jag tror att kranskullan fick förhinder så det blev en slimmad tävlingsorganisation helt enkelt, säger Callne.
...eller så läste du inte det finstilta i kontraktet.
– Det kan ha varit det. Eller missade att läsa kontraktet överhuvudtaget.
Gick det bra med dig då?
– Jag har inte vågat titta – men det gick bra. Fingret gjorde ont men det jag är mest lättad över är att glasögonen höll. Det hade varit jobbigt annars, då hade jag inte kunnat se...