Det är en ovanlig sport. Eller, egentligen är det fyra sporter som slagits ihop till en. Tennis, squash, badminton och pingis, som tillsammans bildar racketlon. Vet du inte vad det är, så stressa inte upp dig. För några år sedan visste inte Anna-Klara Ahlmer heller vad det var.
Nu är hon rankad tia i världen, och är efter två knäoperationer redo att representera svenska racketlonlandslaget i EM.
– Det var lite oväntat att jag blev uttagen eftersom jag varit knäskadad och inte tävlat på ett år. Jag trodde inte de skulle ta ut mig till laget nu, det är ju en liten riskfaktor. Men nu gjorde de det, och det ska bli jättekul, säger Anna-Klara Ahlmer och fortsätter:
– Jag hade tänkt ta det lite lugnt och ge det några månader för att komma tillbaka i form. Men så fick jag reda på det här i slutet av juni, och då hade jag två månader på mig. Då var det helt plötsligt lite stressigt att komma i form till EM.
– Och det kan ju bli lite dumt om man stressar fram att man vill spela och prestera för laget fast än knät kanske inte är redo. Men som det känns nu så känns knät bra. Men man vet ju aldrig.
Det var under en badmintonträning som knäskålen gick ur led, och i smällen hade hon av ett ledband. Plus att en broskbit lossnade, vilket var den mest allvarliga skadan.
– Den första tiden efter operationen var riktigt tuff, mentalt. Jag blev nästan deprimerad, jag låg i min lägenhet dygnet runt i tre månader. Från att träna ungefär fyra timmar per dag till att ligga i soffan 16 timmar per dygn, det är en ganska stor omställning för en som vanligtvis är så aktiv som jag är.
Har du fått någon mental hjälp?– Jag har pratat mycket med min sjukgymnast, och hon har varit jättebra på att se de positiva framstegen. Det var ju framsteg hela tiden, men jag hade svårt att se dem själv. Sedan har jag fått jättefint stöd av min familj och vänner. Några har kommit över och hjälpt mig att handla och sådana saker, och sett till att jag fått träffa lite folk.
Så, vad var det som var jobbigast?– Det var nog att acceptera att det hade hänt. Jag var bara arg att jag inte kunde spela. Jag hade tagit SM-guld precis innan, och det gick väldigt bra.
Men skadan till trots, nu är hon redo för EM. Och även om hon så klart vill göra en bra prestation för landslaget, så vet de andra spelarna om hennes problem. Så skulle det bli komplikationer, så kommer ingen tvinga henne att spela.
– Det kommer så klart kännas jobbigt om jag måste avstå på grund av knät, eftersom man känner ett visst ansvar för landslaget. Jag har ändå blivit uttagen. Men jag får se hur det känns, jag får ju inte vara dumdristig heller, hur mycket jag än vill prestera.
Men hur började allting?
Jo, Anna-Klara Ahlmer var nyinflyttad i Göteborg och eftersom hon är tennisspelare i grunden letade hon efter tennisbanor.
I tennishallen testade hon för första gången på squash och insåg att hon hade lätt för att lära sig tekniken. Då tipsade klubbledaren henne om racketlon, och det var så hon hittade sporten.
– Min första tanke var ”men herre gud, vad är racketlon?”. Det visade sig att de hade öppna träningar, så jag åkte och testade på. Så det var egentligen en slump att vi hittade den där hallen som hade både tennis och squash, som sedan visade sig vara där racketlonklubben tränade. Det var ett roligt sätt att hitta det.
Vad är det som gör att racketsporter passar dig så bra?– Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag har blivit duktig på det. Men jag har ganska bra bollkänsla, och är en ”bolltalang” har jag fått höra. Jag har alltid haft lätt för allt som har med bollar att göra. Jag är också ganska snabb och stark på banan, och eftersom racketsporter är explosiva, så passar det bra.
Det har gått väldigt bra, och väldigt snabbt framåt för Ahlmer. 2016 tog hon SM-guld, och det är en enorm drivkraft för henne.
– Det finns en inspiration i att se hur bra jag kan bli, kan jag ta en VM-medalj exempelvis? Ja, det kanske inte är helt orimligt inom några år. Om jag på de här få åren lyckats ta SM-guld och bli rankad topp tio i världen, vad kan jag då göra om tre–fyra år?
– Som det är nu så kan jag inte leva på racketlon, så stor är inte sporten. Så därför är det en härlig motivation, säger Anna-Klara Ahlmer.
Vill du kunna leva på det?– Det bästa för mig vore att träna halvtid, och jobba halvtid. Man orkar ändå inte träna hur mycket som helst, även om jag skulle vilja.