Den alpina profilen Per Spett, 31, har fullt upp i sitt liv. Men inte för att han göra någon ny jättesatsning mot eliten.
Spett, som inte finns med i landslaget i år, bor i Åre och pendlar till Kiruna för att jobba på Malmfabriken.
– Jag har fortsatt att jobba till och från på Malmtrafiken uppe i Kiruna. Sen har jag inte egentligen fortsatt med någon fullvärdig puckelsatsning. Sen kommer jag fortfarande att köra SM – men det är ingen VM-satsning i år, säger Per Spett.
Känner du fortfarande suget att satsa?– Jo, men det gör jag. Däremot är det mycket runtomkring som också måste finnas på plats. Där vet jag inte om jag är villig att lägga ned den tiden och energin. Det är så mycket annat som lockar och drar. Jag har hållit på med den biten så pass länge att det är väl där jag måste ta steget fullt ut och kanske göra något helt annat.
Det är ganska svårt att tvärt släppa något som man gjort under ett helt liv.– Verkligen. På ett sätt svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Men det är väl så om man inte känner sig helt klar. Gör man det så är det inte samma sak. Nu har jag inte riktigt gjort det. Sen har jag inte varit villig att ta det där fulla steget heller och då finns det ingen mening med en satsning heller. Man måste kunna göra det till 100 procent. Annars blir man bara besviken i slutändan.
Men pendlandet fram och tillbaka mellan Åre och Kiruna är bara början. Just nu letar Per Spett med ljus och lykta efter nästa stora passion.
Och det ska sägas att han haft några stycken.
Bland annat har Spett tillsammans med sin flickvän skaffat en häst för ungefär exakt ett år sedan. Den kräver daglig skötsel och tar upp en stor del av hans liv.
– Det är en av de grejerna som jag lägger ned mest tid på. Men det är väldigt roligt. Det har blivit ett helt annat intresse som jag fått med på köpet när jag träffat min tjej. Sen är inte det någonting som jag kommer ta vidare till någon tävlingsnivå. Men det är alltid kul att lära sig nya grejer, säger han.
Hur bra är du på att rida?– Ett par månader tillbaka skulle jag inte säga att jag kunde rida. I dagsläget kan jag säga att jag kan det. Men jag har otroligt långt kvar innan jag blir riktigt duktig. Har man en snäll häst så är det inga problem överhuvudtaget. Har man inte en snäll häst blir det en rejäl utmaning. Men det är nästan lite roligare ibland också. Det är då man utvecklas som mest – när man står inför en stor utmaning.
Hur mycket tid tar det?– Alldeles för mycket (skratt). Minst en gång per dag är man i stallet och sköter om den. Sen är det kollektivt stall kan man säga. De ägarna som har sina hästar där är tre-fyra stycken och det är fyra-fem hästar totalt som man tar hand om. Sen har man olika dagar i veckan när man är där och gör det. Så att man inte ska behöva vara där sju dagar i veckan.
Den trefaldige OS-åkaren har i en tidigare intervju med NSD berättat om suget efter en tränarkarriär. Även om det kittlar så är det ännu lite för nära hans egna elitsatsning, menar Per Spett.
Däremot har han, som den mångsysslare han är, även hunnit med att börja jaga. Och för en stund tänkte han faktiskt på en olympisk satsning.
– Det som tyvärr kan vara en nackdel med sådana grejer är att när man blir biten så kommer tävlingsskallen in. Då vill man utvecklas även om målet kanske inte är att tävla inom de olika grejerna. Jag vill ändå alltid bli bättre, säger Spett.
Han fortsätter:
– Jag började att jaga lite förra året och då blev det direkt: "Jaha. Har man tillräckligt bra skytte? Ska man börja med hagelskytte?". Det var kul och jag tänkte att man kanske skulle göra en olympisk satsning mot hagel. Då fick jag hejda mig lite. Jag fick intala mig själv att det var något jag bara gjorde för kul.
Du har många strängar på din lyra.– Lite för många just nu faktiskt. Det är väl så när man försöker hitta sin väg i livet. Då får man testa sig fram.
Nu till det alla väntat på: Skägget.
Per Spett har gjort sig känd för sin kraftiga skäggväxt och unika look ute i backen. Och den här intervjun hade inte kunnat genomföras utan att ställa några frågor om det.
– Faktiskt så är det lite fram och tillbaka nuförtiden. Förr i tiden plockade jag bort det en gång per år. Nu rakade jag mig faktiskt sist i går och då tog jag huvudet också. Det var nog sex-sju år sedan jag var helrakad på skallen också. Jag har näst intill inget skägg heller.
Du måste se ut som en helt annan människa.– Definitivt. Det är lite skönt då skapar man också lite kontraster i det. Det kan vara härligt att gå tillbaka till att vara bara barnet igen.
Du känner inte att du identifierar dig med den där looken?– Jo, lite grann. Men å andra sidan har jag haft kort skägg och kort hår på huvudet under större delen av mitt liv. Sen är det fortfarande lite det man gör vid sidan av. Jag hade en ganska bra dag i backen i dag tillsammans med ett väldigt välrenommerat skidgäng. Där kan jag säga att det inte behövdes något skägg för att känna igen vad man gör.