Robert ”Nobbe” Nordberg, 45 år, kom från Boden till Luleå som 20-åring och hann spela åtta säsonger och 354 matcher i elitserien. Det blev dessutom kortare sejourer i andra klubbar både inom Sverige och i utlandet – Italien, Finland, Danmark och USA.
Säsongen 2004-05 spelade han med Piteå Hockey i allsvenskan, och tio år senare är han tillbaka i klubben.
Varför blev det Piteå?
– Jag och Roffe är ju kusiner och känner förstås varandra. Så det känns som att vi passar perfekt att jobba ihop, vi har olika personligheter och det känns som en bra kombination.
Suget för hockey har han kvar i allra högsta grad.
– Absolut, det finns inget roligare än hockey... ja, det skulle vara golf då, men bara vissa stunder, säger han och skrattar.
Under dagarna arbetar han som lärare i Boden i matematik och biologi. Han fortsätter på heltid trots uppdraget i PHC.
– Chefen har hjälpt mig anpassa schemat så att jag ska kunna sluta halv tre och hinna åka till Piteå, det fungerar bra.
Han pendlar förstås till Piteå med kusin Rolf.
– Man hinner analysera mycket under den tiden man sitter i bilen. Roffe kör, han är ju heltidsanställd, så kan jag sitta bredvid och koppla av.
Robert Nordberg drar nytta av sin yrkesroll när han är hockeytränare.
– Jag lägger ner mycket tid på individuella samtal och feedback, jag jobbar ju mycket med sådant som lärare. Och det känns som en fördel.
Hur viktigt är den biten?
– Oerhört viktigt. Det krävs en helt annan typ av ledarskap idag jämfört med då jag var aktiv. Då kunde man bli utfryst av en tränare som aldrig ville prata med en. Så det var bara att bita ihop och köra på ändå.
Det skulle inte fungera i dag.
– Nej, dagens ungdomar skulle aldrig acceptera ”management by fear” (uttryck som myntades av Killing-gänget). De ifrågasätter saker, blir de dåligt behandlad packar de ihop väskan och drar.
Hur mycket tid läggs på att prata enskilt med spelarna?
– Vi har ju dels formella individuella samtal, sedan blir det ju mycket informellt också på isen, i bussen, under mat och så vidare.
– I hockey finns inga hemligheter egentligen. Men det handlar ju definitivt inte bara om sånt som är tekniskt och taktiskt, utan mycket om det mentala spelet. Och även om det var länge sedan jag själv spelade känner jag igen mig i dagens spelare och kan relatera till det i mina samtal. Det gäller att få hela gruppen att fungera.
”Nobbe” tycker att han har ett spännande uppdrag i Piteå Hockey.
– I dagens hockey kan många vara jäkligt duktiga på att åka skridsko och ha en bra teknik. Men de får inte ut energin och åker och funderar på det istället. Den delen kan man hjälpa till med.
Han fick genast en positiv upplevelse då han kom till Piteå.
– Det är ju några år sedan jag sist var tränare i Boden, men det första som slog mig här var hur jäkla seriösa grabbarna var. De tränar hårt, vill utveckla och förbättra sig. Det blir jätteintressant att följa det här laget.
Hur fyller ni tomrummet efter Daniel Olofsson?
– Själklart kommer spetsen att saknas, vi har ju tappat både Olofsson och Jocke Högberg. Visst blir de svåra att ersätta, men det finns en stor bredd i laget. Och om jag vore spelare i dag skulle jag tänka att ”nu finns det en möjlighet för mig att kliva fram och ta en stor roll”.
Piteå Hockey har presterat bra under träningsmatcherna, men seriespel är ju en totalt annan grej.
– Visst är det så, det blir spännande se karaktären i laget i tuffa matcher. Det är en sak när det är mjukt där ute på isen, en annan sak när det flyger granater kring huvudet.