Laget har tränat ett regnigt morgonpass redan vid niotiden, innan dagens andra träning får vi en pratstund med spelare och ledare om uppehållet och hur de laddar för att åka till Stockholm för att hämta hem tre viktiga poäng.
– Kul att få starta om igen med matcher som betyder någonting. AIK har bytt tränare och fått tillbaka flera skadade spelare, så det är en spännande match att börja med, säger tränare Stellan Carlsson som vid seger ikväll kan kliva upp till femte plats.
Två av hans spelare har varit iväg på stort äventyr. Hilda Carlén var i Pia Sundhages VM-trupp i Kanada, först och främst som backup till givna förstamålvakten Hedvig Lindahl.
– Jag hade ändå en förhoppning och var hela tiden beredd att få spela. Se bara på Colombias målvakt som var tredjekeeper, men som fick komma in. Men jag är inte besviken över att det inte blev spel, säger Carlén som gjorde sin första landskamp i år. Lindahl har över 100 landskamper, så chanserna till spel var alltså små.
– Ja, men det var en stor upplevelse att få vara med. Målvaktstränaren är fantastisk och efter en månad med landslaget har jag mycket att ta med mig.
Kommer det att synas i allsvenskan?
– Ni kanske inte kommer att se det, men jag själv kommer att känna det, säger handbollslegendaren Per Carléns dotter.
Piteå IF:s andra bidrag till världsfotbollen fick däremot speltid. Mittfältare Emilia Appelqvist hoppade in i 75:e minuten i stormatchen mot USA.
– Väldigt häftigt. Just att det var mot USA, så stor publik och en viktig match. En stor upplevelse och riktigt roligt.
Efter bara fem spelade minuter landade dock Appelqvist illa efter en duell.
– Jag kände direkt att det gjorde ont. Jag tänkte bara att jag måste tejpa, adrenalinet pumpade, så det fanns ingen tanke på att kliva av. Jag körde på och tankarna handlade bara om att hålla 0–0 eller att vi skulle fram och göra 1–0. Efter matchen kände jag att det gjorde väldigt ont.
”Det var ju bara armen” tänkte Appelqvist fullföljde matchen. Stellan Carlsson var på plats i Kanada.
– Jag såg direkt att det inte såg bra ut. Väldigt oturligt. Sedan när jag kom hem, tillbaka till laget sa jag till spelarna; ”I sann Piteanda spelade hon vidare med bruten arm”. Den attityden gäller många av våra spelare.
Hemma framför tv:n satt hans tränarkollega och såg oroligt sin kanske viktigaste spelare gå sönder inför en betydelsefull allsvensk höst.
– Jag vet att Emilia är en tuffing och när jag såg att armen bara hängde rakt ned kändes det inte bra, säger Andreas Johansson.
Tänkte du på allsvenskan då?
– Det var surt på så vis givetvis, men framförallt tänkte jag på hennes VM. Om hon hoppar in mot USA är hon nära att få starta och spela mer och jag ville inte att hennes chanser skulle förstöras.
Armen gipsades och det var slutspelat i VM för Emilias del, men armen har läkt som den ska och hon kan nu träna och spela för fullt. I dagens bortamatch finns hon tillgänglig för spel, liksom resten av truppen. I stället för skador får spelare och ledare koncentrera sig på att inte underskatta ett motstånd med bara en inspelad poäng.
– Vi förlorade båda mötena med 2-1 i fjol, så vi vill ha revansch och måste vara bättre om vi ska vinna. Det är vi medvetna om, säger tränare Stellan Carlsson.
Fler än hälften av PIF:s mål denna säsong har Pauline Hammarlund levererat och mot det lag som har släppt in klart flest mål i år väntas väl fler komma?
– Mina mål visar att det har gått väldigt bra och att jag har självförtroende, men annars säger inte just den kombinationen så mycket. Vi ska göra mål och vi får se om de kommer från mig. Bara vi vinner matchen så är jag nöjd, säger Hammarlund.
Hur ser du på resten av allsvenskan?
– Det är mycket kvar. Vi är nöjda med våren där vi bara har gjort en dålig halvlek, mot Rosengård. Annars har vi kommit upp i den nivån vi kan och fortsätter vi så ska vi klättra ännu mer i tabellen.