Piteå låg under med 1–2 och öste på i andra halvlek. I den 63: minuten kom den stora kvitteringschansen. Straff sedan Nina Jakobsson fällts.
Läget som June Pedersen förberett sig på under hela veckan.
– Jag har sett mycket klipp under veckan och såg straffen Kvarnsveden fick mot sig förra matchen. Jag visste att målvakten skulle finta lite och sedan gå åt sin högra stolpe. Då skulle jag bara lägga den mot hennes vänstra.
Pedersen hade också förberett sig på planen själv.
– Jag hade nött straffar i torsdags och då satt alla.
Allt var alltså upplagt för mål.
Gästernas målvakt Adelaide Gay fintade mycket riktigt lite innan hon slängde sig åt höger. June sköt bollen åt vänster.
– Jag var så säker på att sätta den. Tyvärr så prickade jag fel och då gick den på sidan om målet istället. Surt, säger June.
– Men Christiano Ronaldo har missat straffar så då kan jag också, fortsätter hon.
Pedersen har varit säker sedan hon blev första straffskytt i laget.
– Jag har satt alla senaste tre åren.
Nu kom missen.
Många blir sänkta efter en straff. Pedersen regerade tvärtom.
– Jag fick en bra känsla i några situationer efter straffen.
I den 72:a minuten fick Piteå högerhörna. Då klev June Pedersen fram och gjorde det hon två–tre gånger per säsong. Knorrade bollen direkt i mål.
– Det var skönt att få en liten revansch.
Fler mål blev det inte. Matchen slutade 2–2.
– Vi jobbade oss in i matchen och det är starkt att ta 0–2 till 2–2. Fast det skulle ha varit 3–2 om inte... , säger Pedersen.
Piteå skapade massor av chanser under matchen. Men Kvarnsveden hade också många fina lägen.
Förutom det hade båda lagen varsitt skott som strök ribban i första halvlek.
I andra öste Piteå på och tryckte ner motståndarna och skapade flera fina lägen förutom målet och straffen.
Kvarnsvedens bästa chans var när Tabitha Chawinga ryckte loss och PIF-målvakten Hilda Carlén tvingades till en fin benparad.
Men det blev 2–2.
– Ett steg i rätt riktning, säger June Pedersen och pausar.
– ...men visst, det borde ju ha varit 3–2, fortsätter hon.