Nästan exakt ett år har passerat sedan Sara Eliasson valde att separera från elitfotbollen. Att hon var Norrbottens bästa fotbollsspelare på damsidan, ett framtida namn för Pia Sundhages landslag och given i allsvenska Piteå hjälpte inte.
Fotbollslusten hade sinat bort.
– Jag kände inte drivet. Min målsättning var inte längre att komma med i A-landslaget. När jag var yngre var det mitt högsta mål, men det försvann helt, säger Eliasson.
Hon sitter utanför fiket i Piteå sjukhus. Det är i denna byggnad hon jobbar. Som arbetsterapeut.
– Jag har ett semestervikariat och trivs riktigt bra. Att få hjälpa människor är det bästa.
När försvarstalangen, mitt i fjolårssäsongen, lämnade Piteå för att vända hem till moderklubben Älvsby IF i division II överraskade hon många. Bara några veckor tidigare blev hon uttagen till U23-landslaget, men tackade nej.
– De var jättestöttande i Piteå. Sjukgymnasten var verkligen en klippa, hon sa: "När du har tagit det här beslutet kommer det kännas så bra". Och det gjorde det verkligen, säger 21-åringen och fortsätter:
– Sen märker man lite på folk som man pratar med, om de är förstående eller inte. Många säger: "Du är ju så duktig, klart att du ska satsa på A-landslaget". De har inte förståelsen att det inte är allas dröm.
Kände du mycket press?
– Med landslaget är det ganska mycket press, där måste man i princip prestera sitt bästa varje match. De filmar varje match och går igenom hur många bollar du slog bort. Efter en match kan de spela upp de målen man släppt in och berättar för hela laget vilka misstag du gjorde. Det är ju inte kul. Nu skulle jag ta det på ett mycket bättre sätt, men när man är 15-16 år och är på läger med 18-19-åringar så, nej... det är inte bra för psyket.
Hösten 2012 började tankarna komma. Då blev fotbollen en börda. Eliasson blev förvånad över sina egna känslor, men stålsatte sig i flera månader.
– Jag blev besviken att det inte var lika roligt att spela fotboll, för det har varit hela mitt liv. Men när jag började spela i Älvsbyn så kände jag att fotbollen inte var problemet. Det var fortfarande jättekul, så det var en lättnad att börja spela med dem. Men det är klart att det är skillnad att träna tre fotbollspass i stället för åtta, då är det kanske lättare att hitta glädjen.
Många tvingas lämna elitidrotten. Eliasson valde det själv.
– Jag har aldrig tänkt att jag skulle kunna leva på fotbollen, så stor tror jag aldrig att damfotbolen blir. Jag började plugga direkt efter gymnasiet och har alltid tänkt att det behövs en syssla bredvid, säger hon och tillägger:
– Men jag har jättesvårt att se ett liv där jag inte alls spelar fotboll. De hade varit jättesvårt om jag hade lagt av direkt efter Piteå.
Efter avhoppet blev hon först spelande assisterande tränare i Älvsby. I vintras tog hon rollen som spelande huvudtränare – och nu leder laget serien.
– Det är jättekul att vara tränare, men den dagen jag lägger av med fotboll tror jag inte att jag satsar på det. Det är mycket roligare att spela.
Eliasson menar att en stor del i att passionen för att spela fotboll försvann under den sista tiden i Piteå grundade sig på de många skadorna som hon ådrog sig. Nu har hon förskonats från skador – och återfunnit glädjen.
– Jag tror att min sambo har märkt att jag är en gladare person. Han tyckte att det var jättejobbigt när jag inte trivdes i Piteå. Då var jag sur varje dag, jag kom hem och gruvade i tre timmar innan jag skulle fara till Piteå. Människorna i närheten av mig märker säkert att jag är en gladare person nu.
Har du någon gång ångrat ditt val?
– Det är många som frågar när jag ska komma tillbaka och om jag ska göra en satsning till. Men som det känns nu så trivs jag jättebra. Det var längesen jag kände att det är så kul att spela match som jag har gjort i år.
Kan du tänka dig att återvända till elitfotbollen?
– Jag har inte stängt dörren helt, men jag är nöjd där jag är nu.
Har någon klubb visat intresse?
– Efter säsongen i fjol hörde Sunnanå av sig. Men annars har ingen hört av sig, säger Eliasson, som sedan tillägger:
– Mitt semestervikariat går ut nästa vecka, sen hoppas jag vikariera på kommunen i Älvsbyn. Jag ska resa lite i höst också, bland annat med laget till Paris och se Zlatan. Jag har knappt rest förutom med fotbollen. Men sånt hinner man med nu.