I oktober förra året startade ett flera månader långt skadehelvete för Piteå IF:s June Pedersen. Medan de andra spelarna just nu förbereder sig för den allsvenska seriestarten i vår så ägnar sig den norska landslagsspelaren fortfarande åt rehabilitering.
Nu berättar hon hur hon fick den efterhängsna ljumskskadan.
- Det började i oktober när jag fick en bristning i den högra delen av magmuskeln. Jag fortsatte ändå att spela matcher efter det. Sedan fick jag en kortisonspruta i december och åkte hem till Norge över jul. När jag kom tillbaka hit så kändes det bra, men så var jag med och passade på en träning, säger Pedersen.
Kan bli borta i månader
Det skulle hon inte ha gjort. Tillslagen på boll gjorde allting värre igen.
- Då fick jag ta en kortisonspruta till... Nu har jag varit borta i tre-fyra månader, om inte mer.
När fick du ta den här andra kortisonsprutan?
- Det var den 19 januari. En vecka efter det var jag på en undersökning igen och då sa läkaren att inflammationen är borta, men att jag måste träna upp musklerna runt omkring.
June Pedersen säger att det är oerhört frustrerande att inte kunna träna för fullt.
- Det är frustrerande att jag känner mig pigg, men att jag inte kan göra någonting.
- Det här är både en hobby och något som jag älskar att göra. Det är klart att det är frustrerande. Vissa dagar är jag hur glad som helst, vissa dagar är jag hur deprimerad som helst.
Hon fortsätter:
- De andra spelarna klagar på att de har träningsvärk... Jag skulle inget hellre än att vilja ha träningsvärk.
Trots att inflammationen i ljumsken är läkt är det fortfarande oklart hur länge June Pedersen blir borta.
Vill det sig illa tvingas stjärnan vila från matchspel i ytterligare flera månader.
- Det är ganska ovanligt att det här händer, de vet inte hur länge jag blir borta. Jag kan bli borta i 2-3 veckor, jag kan bli borta i månader.
Ångrar du att du fortsatte att spela matcher?
- Nej, det är inget jag ångrar. Det här jätteovanligt att man får det här.