Viktor var aldrig av det rätta virket

Tänk dig in i följande situation.
Du är 17 år, har precis skrivit på ett kontrakt med en av Sveriges största fotbollsklubbar, du drömmer om spel i Europa och karriären pekar spikrakt uppåt.
Så var det för Viktor Brännström från Piteå.
Åtta år senare jobbar han på lagret på ett byggvaruhus i och är näst äldste spelaren i Piteå IF.
Över en portion oxjärpar erkänner Brännström att saker och ting kan förändras ganska snabbt.
- För tio år sedan trodde jag inte att det skulle bli så här. Då trodde jag att jag skulle spela i allsvenskan eller utomlands. Men de senaste åren har jag vant mig vid det här livet, och jag trivs ganska bra med det, säger han och fortsätter:
- Men visst kommer det kvällar, dagar och helger när man tänker tillbaka och undrar varför.Varför man inte är på någon större fotbollsscen.
Har du hittat något svar på din fråga då?
- Ja, det svar som kommer närmast till hands är att fotboll handlar om så mycket mer än bara talang. Och jag hade inte rätt psyke för att lyckas. Så enkelt är det. Man måste ha en viss karaktär. Jag förstår att en sådan som Zlatan är så stor. Han har både talang och har lyckats slå sig fram. Och det är något som jag saknar.
Vi backar återigen tiden till årsskiftet 2000/2001.
Viktor Brännström var en av Sveriges största talanger. Han hade spelat med i stort sett samtliga pojk- och juniorlandslag, ett par allsvenska klubbar uppvaktade honom och stjärnagenten Claes Elefalk skulle hjälpa honom att välja rätt.
Till slut föll valet på Helsingborgs IF, som under 2000 hade spelat i Champions League.
Sejouren i Skåne började bra. Brännström fick åka med laget till Spanien på träningsläger.
Tvärstopp i karriären
Men sedan tog det tvärstopp.
Brännström fick problem med skador och sjukdomar och det närmsta en tävlingsmatch för a-laget han var 90 minuter på bänken i Intertotocupen..
- Det blev mentalt jobbigt. Jag längtade hem otroligt mycket och det var mycket dötid. Just att ligga ensam i en lägenhet så mycket och inte kunna prestera det jag ville. Det var tungt. Så här efteråt kan man konstatera att jag inte var redo för den flytten. Det var svårt. Jag tyckte att jag gjorde det bästa av situationen, men det blev inget kontinuitet.
Lärde du dig något av tiden i Helsingborg?
- Ja, man fick ju lära sig att ta motgångar och att man får kämpa för det man vill ha.
Samtalet glider in på hans gamla lagkamrater i Helsingborg. Brännström förklarar att backen Andreas Granqvist är den som det har gått allra bäst för.
Efter allsvenskan blev det proffsspel i Wigan i Premier League, EM-slutspel och numera är Granqvist välmående fotbollsspelare i holländska Groningen
- Det är också en sådan grej man tänker på, så jäkla nära man egentligen var. Om han kom så långt, hur nära var man egentligen själv då?, undrar Brännström.
Efter två sönderryckta säsonger fick Brännström beskedet från Helsingborg att han gärna fick hitta en ny klubbadress.
Och i samma veva såg Brännström en möjlighet till en nystart i karriären.
- Jag blev fantastisk glad när jag såg att Boden gick upp i superettan och jag blev ännu gladare när Claes (Elefalk) berättade att de ville värva hem mig.
Vad hade du för tankar när du återvände till Boden?
- Det var väl att få en nystart, lite revansch, göra det bra där och kanske komma vidare i karriären igen.
Började känna en uppgivenhet
Väl hemma i Norrbotten igen började det lossna på allvar för då 20-årige talangen.
- Första årets gick det bäst, även om jag inte fick spela så mycket som jag ville. Men de två följande åren var det varken bu eller bä, det hände inte så mycket, berättar Brännström, som i samma veva började känna en vis uppgivenhet.
- Det var väl när vi åkte ur superettan som jag kände att nu har det nog kostat mer än vad det smakar. Jag var osäker på hur jag skulle göra. Jag hade inget jobb då och det var också i den veva som jag kände att elitkarriären var över.
Men då var du ju bara 24, det är väl egentligen ingen ålder?
- Egentligen inte. Men jag kände att jag inte hade något trivsamt liv. Jag pendlade till Boden varje dag och tränade men under dagarna gick jag bara och drog. Till slut kommer man till en punkt i livet där man känner att man måste ta tag i sitt liv och skaffa ett jobb så man kan börja försörja familjen.
Brännström funderar ett litet tag och fortsätter sedan:
- Det är ett tufft beslut att ta mot sig själv och säga att drömmen du haft sedan du var fem-sex år är helt död. Det finns inte en chans längre. Det viktiga var att skaffa sig ett liv, och då fick fotbollen helt plötsligt bli en hobby istället.
Så blev det också.
Brännström flyttade hem till Piteå igen och började spela med Piteå iF i division III.
Efter första året sköt han upp laget i tvåan och i fjol såg han till att klubben höll sig kvar.
- Jag kommer nog fortsätta så länge det är kul och så länge vi får behålla vårt unga lag och så länge vi har Leif Strandh som tränare.
Är det lättare nu att göra en dålig match än när du var 18?
- Visst är det så. Man är ju fortfarande en lika dålig förlorare men det släpper snabbare nu än vad det gjorde då. Livet består ju av annat än bara fotboll.