Just nu springer spelarna ett ärevarv runt planen. Publiken hoppar och studsar på läktaren. Röda flaggor, röda tröjor, röda mössor. Överallt.
Själv sitter jag bakom en glasruta i ett pressrum och skriver den här krönikan. Fortfarande lite omskakad. Piteå IF har gjort det omöjliga. Vunnit ett historiskt SM-guld. Det är svårt att inte bli berörd när jag nu ser spelarna tåga fram mot bordet där (fejk)pokalen står och väntar. Den riktiga väntar förgäves i Göteborg.
Lyckan är total bland spelarna. Guldhattarna är på. Löpsedlarna svajar i luften.
Och jag försöker förstå vad jag just har fått bevittna. Inte bara på LF arena, utan även på Nya Ullevi via en skärm på datorn.
Tre lag gjorde upp om SM-guldet. Alla hade fingrarna på det under den här eftermiddagen. Men jag ska vara ärlig och säga att när Rosengård satte 2–2 i Göteborg trodde jag att det norrbottniska guldet var förlorat.
Piteå gjorde en stormatch och besegrade Växjö enkelt med tennissiffror. Men Göteborg? Skulle de orka stå emot Rosengårds press? Svaret blev ja. I slutet av matchen kom både 3–2 och 4–2 när Göteborg sköt bort Rosengård både från SM-guld och Champions League.
Och i Piteå fick June Pedersen äntligen skratta igen.
Norskan har, efter sitt ödesdigra misstag mot Rosengård borta, haft en tung vecka. Hon har inte orkat prata med media över huvud taget. Hon har varit sänkt efter förlusten i Malmö.
Jag glömmer aldrig hennes tomma ögon då. Hopplösheten och sorgen. När hon trodde att hon, som är lagets stora trotjänare och profil, hade kostad klubben det historiska SM-guldet.
Och jag kommer aldrig att glömma hennes ögon nu. När hon, efter tre magiska assist, står här som svensk mästare.
Livet är många gånger upp och ner. Så även sporten. Man kastas mellan hopp och förtvivlan utan varken fallskärmar eller säkerhetsbälte. Men så landar man ibland på ett rosa moln – och allt stämmer. Lyckan är total. Livet leker och allt är precis som det ska. Som nu.
Jag har sett Charlotte Kalla vinna VM-guld på hemmaplan i Falun, Johan Olsson köra ifrån alla i en bragdartad femmil i Val di Fiemme och Northland Basket besegra sina silverdemoner i ett kokande Pontushallen.
Men jag har aldrig upplevt något som det här. Piteå IF har bjudit mig på mitt livs största idrottsupplevelse.
För det vill jag tacka.