Piteås Nigerianska landslagsduo Faith Ikidi och Ulunma Jerome skrattar när Ikidi berättar om när hon för första gången förfrös sina händer under en försäsongsträning i Norge för ett par år sedan.
- Ingen hade sagt åt mig att det inte var särskilt bra att sätta iskalla händer under skållhett vatten. Det gjorde så on att jag grät, berättar Ikidi.
Men när NSD träffar duon har de acklimatiserat sig sedan länge i Piteå.
För Ikidi är det femte året i Sverige.
Kompisen Jerome gör sin första sejour utanför Nigeria.
- Jag är lyckligt lottad som får chansen att få spela i Europa, det känns stort att få spela utanför Nigeria, säger 22-åriga Jerome.
Och för Ikidi, som såg till att landslagskamraten också hamnade i Piteå, blev det ett välkommet tillskott.
- Jag är tacksam över att Ulunma kom hit. Inte bara som lagkamrat utan också som vän. Vi bor tillsammans och gör allting tillsammans, säger Ikidi.
I och med att deras familjer och vänner bor på andra sidan jordklotet har landslagsspelarna blivit som en egen liten familj.
De lagar mat, ser på filmer och lyssnar på musik från hemlandet.
- Jag pratar med mina föräldrar varje dag. De vill att jag hör av mig ofta. Det är klart att de oroar sig för oss, säger Ikidi och fortsätter:
- I Nigeria får ogifta kvinnor inte bo själv förrän de gift sig. Så hade vi bott kvar i Nigeria hade vi antagligen bott kvar hemma. Men nu är jag och Ulunma som mamma och pappa åt varandra istället...haha.
Både Ikidi och Jerome har ungefär samma bakgrund.
Båda började spela fotboll mot sina föräldrars vilja.
- Jag började spela med mina bröder. Mamma och pappa tyckte inte att tjejer skulle spela fotboll. Men det gjorde jag ändå, säger Ikidi, som i och med det Nigerianska damlandslagets framgångar på den internationella scenen har förändrat synen på damfotboll i hemlandet.
- Det var betydligt svårare förut. Men nu ser alla att vi i landslaget spelar VM, precis som männen gör. Det har gjort att många föräldrar uppmuntrar sina barn att börja spela fotboll. De ser ju att det finns stora chanser att få spela utomlands. Mina föräldrar har svängt helt. Nu är det oerhört stola över mig, vad jag gör och vad jag har åstadkommit som fotbollsspelare.
Att det är två meriterade spelare Piteå har fått i laget råder det inget tvivel om.
Ikidi debuterade i landslaget redan som 16-åring under VM i USA 2003.
- Bara att få vara på samma arena som Mia Hamm, det var stort. Jag var så nervös och rädd. Men någonstans inombords ville jag ändå in och spela. Men min tränare pratade med mig och lugnade mig. Jag fick spela, det gick bra och sedan dess har jag spelat i stort sett 90 minuter varje landskamp sedan dess, berättar hon.
- Jag kom med året efter Faith. Vi var i Thailand på läger 2004 och det var första gången jag träffade Faith, fortsätter Jerome.
Duon utgör stommen i det Nigeria som laddar för VM i Tyskland senare i sommar.
På frågan vad de har för roller i landslaget är svaret lite oväntat.
I alla fall när det gäller Ikidi.
- I landslaget spelar jag till höger i försvaret ibland, till vänster i försvaret i bland, i mittförsvaret ibland och på mittfältet ibland, förklarar hon och gestikulerar med händerna över bordet.
Tanken är att duon i alla fall till största del ska spela i försvaret i Piteå.
Och där lär de få varsin nyckelroll - även om de inte själva ser det riktigt så.
- Jag vill nog inte påstå att vi är några ledare så. Vi är ju ändå ett lag som ska spela tillsammans. Det vi kan göra är att dela med oss av våra kunskaper, som vi har samlat på oss under de stora turneringarna. Men det finns fler spelare med erfarenhet. det finns Fiona, Jennifer, June, Josefin och Erika Karlsson. De har också mycket erfarenhet. Kan vi lite mer erfarna spelare dela med oss till de yngre kan man utvecklas mycket på det sättet, säger Ikidi.
Vad tror ni om Piteå i årets allsvenska?
- Jag siktar högt. Jag är kristen och det som min bibel säger är det jag tror på. Jag håller alltid huvudet högt och tror på det bästa. Därför tror jag att Piteå kommer vara högt upp i tabellen, topp fem är inte alls omöjligt. Det jag vet med säkerhet är att vi inte kommer ur serien, säger Ikidi.
- Jag håller med. Det finns mycket fighting spirit i det här laget, inflikar Jerome, som också är starkt troende.
Hur viktigt är det att ha en tro som fotbollsspelare?
- Jag tror det är viktigt. Jag brukar ofta be om hjälp, att Gud ska hjälpa mig i svåra situationer. Känner jag mig lite ur slag ber jag om styrka. Och det känns som det hjälper. Om vi förlorar ser jag inte det som ett straff, utan mer som att Gud kanske förbereder oss på något större genom att låta oss förlora, menar Ikidi.
Gör er tro er till bättre spelare?
- Självklart, säger Jerome.
Ikidi, som har blivit nominerad till årets försvarare i allsvenskan två gånger, inser att pressen på henne och Jerome ändå är ganska stor.
- Ibland slår det ju mig att jag är här för att vara en viktig del av laget. Men jag känner mig inte ensam. Jag har pratat med min Gud om det och jag vet att han är med mig och hjälper mig. Men samtidigt är jag ju inte mer än bara kvinna. Så jag kan bara göra det bästa och låta min Gud sköta resten av jobbet, säger Ikidi.
Hon funderar ett slag och tillägger sedan:
- Men samtidigt inser jag ju också att han inte kan komma ner på jorden och göra allt arbete åt oss. Det är upp till oss själva också.