Hon är en talang utöver det vanliga, men så kommer 17-åringen inte från vilken familj som helst. I flera generationer har släkten producerat landslagsspelare.
– (skratt) Ja, det är bara hockey som gäller i vår familj, säger Emma-Sofie Nordström.
Båda föräldrarna var också målisar på sin tid. Mamma Birgitt är dansk medan pappa Peter kommer från Pålmark och har ett förflutet i Piteå Hockey.
– Jag är uppvuxen i Danmark, men vi flyttade till Piteå när jag gick i ettan, så jag bodde där när jag var 7-8 år innan vi flyttade till Danmark igen.
Det var också i Piteå som hon först blev målvakt och följde i sina föräldrars fotspår. Dessutom är Frederik Andersen – till vardags stor stjärna i Toronto Maple Leafs – hennes kusin.
– Alla kusiner brukar samlas en gång om året och spela Uno. Det är mest då jag träffar honom, men vi hälsade även på honom i Kalifornien, alltså förut när han bodde och spelade i Anaheim.
Visst har NHL-målvakten kommit med en del vassa tips genom åren. Kanske inte i Uno – men däremot vad gäller ishockey.
– Han har alltid varit en stor förebild. Han brukar stötta och komma med tips, till exempel på böcker om mentalitet och sådana saker, säger Emma-Sofie Nordström och fortsätter:
– Att vara målvakt innebär ett stort ansvar och mycket press. Jag läser böcker för att stärka mentaliteten och för att veta hur man ska tänka i olika situationer. Den mentala biten är 50 procent av sporten, om man bemästrar den och kan prestera sitt bästa behöver man inte vara en lika bra målvakt.
Kanske är det också därför hon utstrålar stabilitet och harmoni i kassen.
– Jag är ingen målvakt som flyger omkring eller hoppar efter pucken. Jag försöker vara lugn, läsa spelet och är trygg i min teknik. När skottet kommer litar jag på att jag står rätt i målet.
Emma-Sofie Nordström representerar alltså Danmark i landslagssammanhang men har dubbla medborgarskap.
– Det är lite roligt, när jag är i Danmark känner jag mig svensk och när jag befinner mig i Sverige känner jag mig dansk.
Ibland kan språken röra till det lite i huvudet.
– (skratt) Det blir lätt att man blandar ihop saker när språken är så lika, särskilt ord där bara en bokstav skiljer. Då kan det vara jättesvårt.
Skönt är väl att pucken och plockhandsken är likadan oavsett land.
De senaste två åren har Emma-Sofie Nordström varit bosatt i Örnsköldsvik och spelat i Modos organisation. För en dryg månad sedan belönades hon med ett kontrakt i Linköping. Flytten är redan gjord och till hösten – om inte coronaviruset sätter stopp – väntar spel i SDHL för första gången.
– Det känns jättekul och blir en dröm som går i uppfyllelse. Ligan är den bästa som finns i Europa, så det ska verkligen bli roligt få chansen att visa vad man kan.
I Modo stod äldre och mer etablerade målvakter i vägen, men visst tränade hon en del med A-laget där backen Nathalie Lidman – också från Piteå – ingår.
– Hon är jätteduktig, hyllar Emma-Sofie Nordström.
Det skiljer bara ett år mellan dem, men hon minns inte om de spelade tillsammans redan som små.
– Jag var med tjejerna i Munksund första året och sedan med killarna i Piteå. Jag kommer faktiskt inte ihåg, men det kan ju hända! Jag minns i alla fall att det fanns tre eller fyra andra tjejer i pojklaget.
Några uppfräschade minnen har hon trots allt fått av staden Piteå senaste par åren.
– När jag bodde i Övik gjorde jag några svängar förbi farmor och farfar. Innan bortamatcherna i Luleå brukade jag åka upp i förväg för att hälsa på dem.
Förra säsongen räddade Emma-Sofie Nordström 93,4 procent av skotten i Modos andralag.
– Jag känner verkligen att jag blivit en bättre målvakt. Under mitt första år i Modo förbättrade jag min styrka och explosivitet. Nu har jag blivit starkare mentalt också. Det är den stora skillnaden.
Dock blev det bara en handfull framträdanden. Seriespelet krockade ofta med olika läger – både med seniorlandslaget och U18-landslaget.
Trots sin ringa ålder har hon redan deltagit i U18-VM fyra gånger. Dessutom gjorde hon ett senior-VM redan som 15-åring.
Nu såg hon fram emot sitt andra stora mästerskap.
– Jag såg verkligen fram emot att åka till Kanada. Lite synd att det inte blev så med tanke på corona.
Nu blickar Emma-Sofie Nordström fram emot ett år i Linköping.
– Och nu har jag ett helt år på mig att träna inför VM. Det blir roligt!