Det är matchen som alla svenskar helst vill glömma.
OS-kvartsfinalen i Salt Lake City.
Ett stjärnspäckat Sverige föll med 3–4 mot Vitryssland. Ett av ishockeyhistoriens största fiaskon var ett faktum. Eller, sett från den andra sidan, en av de största bragderna.
Igor Matushkin, nu 55 år, tillhör de som kommer ihåg den 20 februari 2002 med glädje.
– Vi gjorde en jättebra prestation samtidigt som lite tillfälligheter spelade oss i händerna. Det var en stor framgång som väcker roliga minnen.
Matchen tycker han är ett klassiskt exempel på underskattning.
– Vi var egentligen inte så dåliga som man trodde. Vi hade ändå ett skapligt lag, sen tror jag även att det var till vår fördel att matchen spelades på morgonen. Det är lite annorlunda att spela elva på förmiddagen istället för sju på kvällen.
Det tog tvärstopp mot Kanada i semin, men det vitryska landslaget åkte hem från Salt Lake City som hjältar.
– Personligen flög jag direkt till Sverige. På den tiden spelade jag i Skellefteå och vi skulle ha match dagen efter, så jag fick aldrig uppleva något firande.
Faktum är att Igor Matushkin spelat i nästan varenda större klubb i Norrland. Förutom Skellefteå har han även representerat Luleå, Timrå, Björklöven, Teg, Boden, Kiruna och Piteå.
Nu har han sitt svenska hem i Stockholm.
– Sista åren har jag jobbat mycket i Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Det är mycket enklare att resa från Stockholm, därför flyttade vi dit.
Men han följer fortfarande norrhockeyn med stort intresse. Förra vintern var sonen Oskar Piteås målfarligaste back.
– Jag såg några matcher live, såklart för att se hur Oskar spelar men det är också intressant att se hur det går för Piteå. Visst önskar jag att det gick ännu bättre, men de har bra spelare och krigar i toppen av tabellen varje år. Det är starkt.
För många av de svenska proffsen kom revanschen 2006. Då vann Tre Kronor guld i Turin.
I OS 2018 deltog inga NHL-spelare, men sedan ligan och spelarfacket förhandlat fram ett nytt kollektivavtal är det bäddat för stjärnspäckade turneringar både 2022 och 2026.
Glada nyheter tycker Igor Matushkin.
– Utan NHL-spelare får inte mästerskapet samma status. Det blir en helt annan turnering när de bästa är med. Det höjer kvaliteten och allt annat runt omkring.
Det möjliggör också för stora skrällar, som den han själv fick uppleva med Vitryssland för 18 år sedan.
Egentligen halkade han in i landslaget lite på ett bananskal. Han föddes nämligen i Tjeljabinsk – en stad belägen i de ryska delarna av gamla Sovjetunionen och långt ifrån den vitryska gränsen.
– Jag flyttade till Minsk 1990 och när jag hade spelat där ett år fick jag vitryskt medborgarskap på köpet. Det var såklart också mycket lättare att ta plats i det vitryska landslaget än i det ryska, så när jag fick chansen att spela VM och OS var det ett ganska enkelt val.
Nu hejar Igor Matushkin på båda nationerna.
– Mina kompisar är inte kvar i det vitryska landslaget, men det är fortfarande kul att följa den nya generationens utveckling.
Vitrysslands största hockeyikon avled tragiskt i flygkraschen med Lokomotiv Yaroslavl 2011. Ruslan Salei hade spelat närmare 1000 matcher i NHL och skulle avrunda karriären i KHL, men på väg till seriepremiären förolyckades han liksom alla lagkamrater ombord.
– Det som hände den dagen var hemskt. Det var såklart mycket känslor och något som påverkat en mycket. Ruslan var en god vän och vi pratades vid precis innan kraschen när han satt på flygplatsen. Vi bodde grannar i Minsk och träffades ibland när jag jobbade där.
Nu är Igor Matushkin assisterande tränare i just Lokomotiv Yaroslavl, som efter den fasansfulla olyckan låtit bygga upp ett nytt starkt lag.
I ledarstaben ingår även Andrei Skabelka och Vladimir Kopat, två andra herrar som var med och sänkte Tre Kronor 2002. Den sistnämnde sköt det berömda segermålet från mittzonen förbi Tommy Salo.
– Vi skrev historia tillsammans. Det är roligt, men vi pratar aldrig om det.
Det ligger i det förflutna, menar han. Däremot är matchen fortfarande en snackis bland den vitryska befolkningen.
– Och för några år sedan hade vi jubileum. Då försökte vi dra ihop alla som var med, träffades på stan och snackade gamla minnen. Det var en kul grej att få samlas.