Att hon inte fått spela den senaste tiden har enligt Andreas Nilsson berott på att hon varit sjuk och inte är i tillräckligt bra form.
– Jag vet att det finns kvaliteter i henne. Men alla spelare konkurrerar på samma villkor. Det är vad man presterar på träningarna som ligger till grund för matchuttagningarna. Det är bara att hoppas hon får vara frisk så att hon kan träna upp sig, sa han tidigare i veckan.
Antonia Göransson köper inte den förklaringen.
– Jag missade en match eftersom jag var sjuk. I de tre senaste hade jag däremot kunnat spela. Men trots att vi ledde med två mål och mötte ett av bottenlagen senast fick jag fick inte ens spela de sista tio minuterna. Och tio minuter orkar i princip vem som helst. Det känns inte som att laguttagningarna baseras på prestationerna under träningarna, förra veckan kunde han ju själv bara vara med på en träning på grund av sitt jobb vid sidan av fotbollen. Det känns som att det inte spelar någon roll vad man gör då, säger hon.
Sedan fortsätter hon:
– Jag har aldrig varit en spelare som går på 70 procent på träningarna. Utan jag ger alltid allt jag har. Och jag tycker att jag har presterat på max. Jag vet att jag inte hade spelat sedan i maj förra året när jag kom hit. Men det är ju inte som att mina fötter är avkapade. Och jag blir knappast bättre om jag inte får spela några matcher. Vilket var anledningen till att jag kom hit. Det känns väldigt ledsamt. Och frustrerande. Allt jag vill är ju att ta mig tillbaka.
Hon blev utbytt eller fick börja på bänken i de fyra första matcherna.
– Det kändes okej. Jag var ju sjuk när jag kom hit, och hade lite ont i mina fötter. Men nu är jag frisk. Fötterna har också känts bra sedan jag skaffade inlägg till mina skor. Och det är klart man börjar undra vad det är frågan om, säger Antonia Göransson.
För en tid sedan bad hon om ett samtal med Andreas Nilsson.
– Jag har aldrig haft några problem med mina tidigare tränare. Och jag frågade honom om det var något personligt när vi pratades vid. Men det var han tydlig med att det inte var, säger hon.
Att hon fick en annan roll än den hon är van vid i de fyra första matcherna gjorde henne inget.
– Jag är en offensivt lagd spelare som är som bäst när jag kan utmana. Fast jag hamnade väldigt långt ned i planen, vilket hämmade mitt spel. Det sa jag till om också. Men jag förstår att det inte är att bara att välja en position. Och jag tar det jag får, säger Antonia Göransson.
Hon fortsätter sedan:
– Det hade varit en sak om det var i Lyon jag satt på bänken. Men nu har jag ju gått ned en division. Jag blir konfunderad och det är flera av mina gamla tränare och förbundskaptener som har hört av sig och frågat vad det är som händer. Men jag vet inte. Jag har ju inte fått något svar. Och jag tycker faktiskt att det är lite respektlöst. Jag fick sitta på bänken ibland när jag spelade i landslaget. Men bortsett från det och enstaka matcher utomlands har jag aldrig varit bänkad tidigare. Inte ens när jag fick diabetes och låg på sjukhus hela försäsongen.
Men några tankar på att lämna klubben har inte Antonia Göransson.
– Det finns inte för mig. Och även om jag skulle vilja det så har jag ingen klausul som gör det möjligt för mig bryta kontraktet. Ett klubbyte till är det sista jag behöver. Det bästa för mig är att stanna här året ut. Och jag tycker ju väldigt bra om klubben, sportchefen och tjejerna i laget. Det är bara att kämpa på och hoppas att jag får mer speltid efter uppehållet, säger hon.