Det var i augusti förra året som allting började. Då fick SK Gränsens superlöfte Malin Wikström problem med en ljumske i samband med JSM-uttagningarna.
Skadan störde henne så pass mycket att hon tvingades stå över både JSM och Finnkampen.
Så här sa medeldistanslöparen till NSD då:
- Jag hoppas verkligen inte att det ska vara någon fara för framtiden. Mitt nästa mål nu är Lidingöloppet i slutet av september.
Föga anade Malin Wikström då att hon inte bara skulle missa Lidingöloppet - hela den kommande säsongen skulle dessutom visa sig förstörd.
Ljumskskadan var nämligen en stressfraktur på lårbenshalsen - och den var i sin tur ett resultat av alldeles för hård träning.
Malin Wikström tvingades till lång vila och rehab.
- Jag har inte kunnat träna löpning på typ ett halvår, säger hon till NSD nu.
I fjol hade Malin Wikström en riktig genombrottssäsong. Hennes personliga rekord på 3000 meter, 10:03.82, var överlägset svenskt årsbästa i F17-klassen - näst bästa tid var 20 sekunder långsammare.
Men allt hade en baksida. Malin Wikströms hårda träning tärde mer på kroppen än hon vägrade erkänna för sig själv. Hon tränade på lika hårt och mycket som vanligt.
- Mina lugna pass var väl inte så lugna, det blev för mycket intensiv löpning och för lite vila. Det gäller ju att hitta en balans och det gjorde inte jag, säger hon och fortsätter:
- Men jag har bara mig själv att skylla. Ingen kunde binda fast mig, jag lever för löpningen.
På grund av överträningen och stressfrakturen blir den kommande utesäsongen helt förstörd för Malin Wikström. Hon har visserligen börjat löpträna lite smått igen, men några tävlingar räknar hon inte med.
- Den här sommaren kommer bara att vara en uppbyggnadssäsong, jag har verkligen inga andra mål just nu. Det handlar bara om att bli bättre, säger hon.
Hur påverkar det här din framtida karriär?
- Jag tror att det kan bli positivt. Nu har jag fått lära mig den hårda vägen att jag måste lyssna på kroppens signaler. Jag vägrade lyssna när jag hade ont. Ingen annan kan känna efter åt mig, det måste jag göra själv. Det går inte bara att köra på hela tiden, man måste ta det lugnt ibland. Det har jag lärt mig.
Hur tungt har det varit att inte kunna springa?
- Det har varit väldigt jobbigt. Jag mår inte bra när jag inte får springa och har verkligen haft mina ups-and-downs. Vardagen ruckas så himla mycket när man inte kan göra det som man brukar. Men livet går vidare och man måste försöka ändå.
Malin Wikström låter deppad. Och hon saknar hårdträningen.
Men nu har stressfrakturen läkt och så snart hon bara kan tänker Wikström återuppta sin satsning igen.
Men hon har lärt av sina misstag.
- Det går bättre och bättre att springa, men jag måste börja lugnt. Ta det riktigt försiktigt.
Tror du fortfarande på en löparframtid?
- Ja, jag har mycket tid på mig ännu. Motgångar stärker ju och jag har fortfarande stor motivation.