"Springer som en vit kenyan"

- Får vi värma upp nu?
17-åriga Malin Wikström är ivrig att ge sig ut på Övertorneå IP:s löparbanor. Hon har liksom lite svårt att stå still och vill gärna sträcka ut benen.
Men så är hon också en löpartalang utöver det vanliga. En sån som flyger fram medan andra tax-springer.
En sån som kan gå riktigt, riktigt långt.
Eller som hennes tränare, Åke Saloniemi, säger:
- Malin springer som en vit kenyan.
Malin Wikström tillhör Tornedalens motsvarighet till Gällivares brottarunder. Fast nu snackar vi distanslöpning.
Precis som det i Gällivare exploderat i brottartalanger har Tornedalen fått en alldeles egen explosion av löpare.
På bara det senaste året har det ploppat upp en mängd unga talanger i området kring Övertorneå och Hedenäset.
"Systrarna Mattsson är löpare i grunden"
De flesta är tjejer - precis som brottartalangerna i Gällivare - och alla tillhör SK Gränsen.
- Visst påminner det en del om Gällivares framgångar, även om vi bara är i början på något stort än så länge. Jag måste faktsikt nämna att systrarna Mattsson är löpare i grunden, säger Åke Saloniemi när NSD är med på ett av veckans träningspass i Övertorneå.
66-årige Åke har en lång meritlista i flera olika idrotter, framför allt i backhoppning och nordisk kombination.
Han har tagit både OS-och VM-guld för veteraner, flera gånger om dessutom. Han har också en mångårig karriär som idrottslärare bakom sig.
Men nu är Åke tränare till hundra procent. Och det är distanslöpning som gäller - en sport som han brinner väldigt mycket för.
Drömmen är att skapa en ljusare framtid med bättre förutsättningar för länets alla elitlöpare. Framför allt för ungdomarna.
Just nu är det tjejerna i SK Gränsen som står i fokus.
Flera gånger i veckan leder han en grupp med ett tiotal distanslöpare i åldrarna 13-17 år. Alla är talanger, men på helt olika nivåer.

Malin Wikström är äldst. Och hon är också den stora förebilden inom gruppen.
För tillfället är hon bäst i Sverige i sin åldersklass (F17) både på 3000 och 1500 meter.
Personbästat på 3000 meter lyder 10:15.16 och är nästan 28 sekunder snabbare än näst bästa tid i landet. Det säger en del.
- Det duger, säger hon själv.
Hon trivs inte riktigt med rollen som superlöfte eller extraordinär talang.
- Jag tycker att alla överdriver det där så mycket. Jag vill inte bli höjd till skyarna. Det finns så många som är mycket bättre och snabbare än mig, säger hon.
Finns det verkligen det i din åldersklass?
- Kanske inte bättre, men lika bra. Eller i alla fall väldigt bra.
Intervaller på en kilometer
För de yngre klubbkamraterna i SK Gränsen är Malin hursomhelst en ovärderlig inspiration.
- Jag skulle jättegärna bli lika bra som henne, säger 13-åriga Ellen Hallqvist som är yngst i träningsgruppen.
Hon har också alla förutsättningar att gå riktigt långt. Enligt Åke Saloniemi springer Ellen ifrån det mesta.
- Men jag har inte så höga mål. Jag är inte en sån person som drömmer om OS. Jag skulle vilja ha ett roligt jobb i framtiden. Men det är klart, om det går bra med löpningen får vi se, säger Ellen och skyndar iväg över fotbollsplanen.
"Det är inga konstigheter"
Uppvärmningen är avklarad och nu är det dags att inleda det riktiga löppasset.
Malin Wikström springer 1000 meter - om och om och om igen.
Åke Saloniemi står hela tiden redo med tidtagaruret.
När Malin sträcker ut sina ben kan vem som helst se att hon har något unikt. Det ser så lätt ut när hon springer. Och så går det väldigt snabbt också.
- Det är inga konstigheter, jag bara springer. Jag har alltid varit en sån som kutar, kutar, kutar. Jag var tvungen att sluta spela basket för jag blev så irriterad på alla som stod stilla på planen, säger Malin under en kort vilopaus och skrattar åt sin extrema tävlingsinstinkt.Hon berättar att hon njuter av att plåga sig själv när hon springer.
- Det gör ont att springa, men jag älskar känslan efteråt. Det bästa är att man ständigt överraskar sig själv. Man kan så sjukt mycket mer än man tror. Det är häftigt att ta reda på hur mycket ens kropp klarar av, säger Malin.
Men nu kan hon inte stå still längre. Nya varv runt fotbollsplanen väntar. Och nya tider att slå.
- Titta på hennes löpsteg, det är en fröjd att se. Hon har verkligen en medfödd talang, man behöver inte korrigera någonting, säger tränar-Åke och slänger en blick på Malin när hon inleder sitt femtielfte varv runt planen.
Samtidigt som han imponeras över Malins suveränitet påpekar Åke ständigt vikten av gruppdynamiken.
Det är den som ska ta de här tjejerna riktigt långt.
Åke går så långt att han kallar distanslöpningen för en lagidrott.
- Alla pushar, stöttar, inspirerar och sporrar varann. Det är jätteviktigt.
Har stora förhoppningar
Rollen som tränare för just de här talangerna passar Åke perfekt. Han gillar utmaningen.
- Men jag ser mig inte som någon demontränare, jag är snarare en i gänget. Det man måste komma ihåg är att de yngsta tjejerna nästan är barn fortfarande, säger han och tillägger:
- Men visst, alla här vill bli bättre och min roll är att skapa de bästa förutsättnigarna. Det är ett stort ansvar.
Åke Saloniemi pratar sig varm om distanslöpning som idrott. Han kallar det för en enkel och ärlig sport som är tillgänglig för alla.
- Alla kan ju springa. Mer eller mindre i alla fall...
- Men för att bli bäst krävs det något mer. Man måste ha ett löparhuvud, ett speciellt psyke alltså. Annars är det tufft.
När det gäller framtiden för tjejerna i SK Gränsen har Åke stora förhoppningar.
- Alla här har förutsättningar att lyckas och de har alla gjort enorma framsteg på mycket kort tid. Just nu finns det inga hinder, säger han.
Så här säger Malin Wikström om framtiden:
- Nån måste ju visa att det går att slå de där afrikanerna, det ska inte vara omöjligt. Visst har man stor respekt för dem, men det måste gå att slå dem. Det ska gå.