"Går inte att hålla på Finland"
Hösten 2007 försvann de till Åbo.I dag är Övertorneås svar på systrarna Kallur tillbaka i Norrbotten igen - för att samla poäng åt Finland i Barentskampen.- Jag känner mig både svensk och finsk, säger Ida Aidanpää.
Foto: K-L Sundqvist
- Både Övertorneå och Ylitornio (finska Övertorneå) är vårt hem. Det är ganska lugnt och skönt här, säger Ida och ger sen sin syn på helgens tävlingar:
- Häcken vill jag vinna och ha en bra tid. Det känns roligt att tävla i Norrbotten igen. Vi har släktingar i Luleå som ska komma och titta.
Tvillingarna är uppvuxna i Övertorneå men har alltid haft dubbla medborgarskap. Hösten 2007 tog de steget och flyttade för att studera på handelshögskolan i Åbo.
I samma veva bytte de också bort de gul/blå färgerna mot Finlands blå/vita.
- Jag känner mig både och. Jag kommer aldrig att känna mig helt finsk, säger Ida och fortsätter:
- Det måste vara värre när de köps över för stora pengar från Kenya till Qatar. Då har de ingen koppling till landet och det har ju jag. För mig känns det naturligt.
Vilka håller du på om Sverige och Finland möts i fotboll?
- Sverige, för Finland är så dåliga på fotboll. Men i hockey håller jag också på Sverige, så pass svensk är jag. Att hålla på Finland går inte.
"Just över 13 sekunder"
För Emma har säsongen varit lite kämpig. En krånglande fot har tvingat henne till en del ofrivillig vila. Trots det har hon slagit personligt rekord på 100 meter. Ida har däremot haft en bra utveckling på sin säsong och har gjort sin bästa sommar hittills i karriären. Hon har förbättrat sig både på 100 meter och paradgrenen 100 meter häck. I den sistnämnda har hon sänkt sitt personliga rekord från 13.84 till 13.74.
- Jag tror att jag kan komma ner till 13.50 i sommar. Men det är jämnheten jag har förbättrat mest. I fjol sprang jag tre lopp under 14 sekunder och i år är i princip alla lopp under.
Vet du vad finska rekordet ligger på?
- Just över 13 sekunder tror jag.
Systrarna Aidanpää är Övertorneås svar på Faluns Kallurs. Skillnaden är att Ida och Emma har valt att tävla för Finland. Ett kontroversiellt val kan tyckas.
- Vi flyttade för att börja plugga och då blev Åbo vårt val. Sen var det väl lite på grund av att vi bytte tränare, berättar Ida.
Förra hösten fick Ida uppleva en av karriärens höjdpunkter. Hon fick äran att representera Finland i finnkampen på Ullevi.
- Det var väldigt kul. Det är också ett av mina mål i år, säger Ida och berättar sen om hur konstigt det kan bli när man helt plötsligt tävlar för ett annat land:
- Jag kan Finlands nationalsång, men inte riktigt hela. Det blev lite pinsamt och ska jag vara med i finnkampen i år igen måste jag träna på den.
"En väldigt häftig upplevelse"
För att ta sig dit krävs det bland annat bra resultat på finska mästerskapet i början av augusti. För det är bara tre platser att slåss om i häckloppet.
- Jag är trea statistiskt i Finland. Det gäller att vara topp-tre och prestera bra efter det också. Finnkampen går i år i Helsingfors och det skulle vara roligt. Lär bli mycket folk, intresset för friidrott är stort i Finland.
Om kvalificera sig till finnkampen år årets mål är det långsiktiga EM i Helsingfors 2012.
- Det skulle vara en väldigt häftig upplevelse att få springa EM på hemmaplan. Det känns realistiskt. Utvecklas man hela tiden är inget mål för stort. Men såklart vill man lyckas varje år och det är stora tävlingar även innan EM.
2007 gick fridrotts-VM i Helsingfors. Ett mästerskap som stördes av otroligt mycket regn. Ja, förutom de två första dagarna när Ida var på plats. Då lyste solen och hon fick på nära håll följa en av sina stora idolert.
- Det var skithäftigt. Jag såg Carro (Klüft) vinna sjukampen. Då skulle man gärna vilja vara med men nivån är hög och det är inte helt enkelt. EM känns mer som en realistisk målsättning än till exempel ett OS. Men det är klart, vem vill inte springa ett OS?
Så jobbar vi med nyheter