Det var under skidskytte-SM i Boden 2008 som framtidslöftet från Arvidsjaur, Ingela Andersson, hade en väldigt obehaglig upplevelse. Mitt under tävling, på väg mot en topplacering, började hennes hjärta att rusa. Hon blev yr, matt och svimfärdig. Hon beskriver känslan som om ”hjärtat skulle hoppa ur bröstet”. Ändå fortsatte hon, i sin envishet, att åka. Hon skulle bara ta sig i mål.
– Jag var så jäkla envis, jag ville inte bryta. Jag var helt borta, gick i princip fram på skidorna. Sen när jag tog mig i mål fick jag panik, jag hade ju ingen aning om vad det var för något så jag blev ju så rädd. Mamma och pappa blev vansinninga på mig för att jag inte stannat utan bara fortsatt, säger Ingela Andersson, 22, när hon tänker tillbaka.
– Jag var så dum där, som fortsatte åka även fast hjärtat rusade. Det bevisar väl hur mycket jag tycker om min idrott. Men i efterhand har jag tänkt på det, fan vad idiotiskt. Tänk om det varit något allvarligt.
”Det kan komma tillbaka”
Det skulle dröja ganska länge innan Ingela Andersson fick svar på vad det var för fel på hennes hjärta. Efter att hon drabbats ytterligare ett par gånger fick hon till slut beskedet att det inte var något farligt.
– Jag minns faktiskt inte vad det hette. Man kan ha en extra ledningsbana på hjärtat så att det kortsluter när man får ett sånt där extraslag precis på rätt nanosekund eller hur det nu var. Läkarna sa att det inte var någon fara, men det kändes ju inte så kul att ha det här och samtidigt tävla.
Andersson beslöt sig därför att, under sommaren 2010, genomgå en operation. Efter den har hjärtproblemen varit försvunna.
– De säger att det kan komma tillbaka, men då borde det ha gjort det redan.
Är du aldrig orolig när du ställer dig på startlinjen?
– Nej, jag har inte haft en tanke på det. Jag tänker nästan aldrig på det numera.
Ingela Andersson berättar dock hennes föräldrars stora oro.
– En gång, efter att jag åkt tillbaka till Sollefteå och var själv igen, så hade jag satt mobilen på ljudlöst eftersom jag hade sovmorgon. De ringde flera gånger och när jag inte svarade blev de så oroliga att de ringde till en granne som fick komma och knacka på.
Hur reagerade du på det?
– Jag förstod inte då. Herregud, jag hade sovmorgon, det är klart jag inte har telefonen på när jag sover. Men samtidigt förstår jag dem också. Men någonstans där hade jag nog börjat känna att det inte var någon fara.
Stöttar andra drabbade
Andersson berättar att hon flera gånger de senaste åren fått stötta andra med samma problem.
– Det är många som i efterhand kommit fram och frågat mig om det där, många tjejer som också håller på med skidskytte och som har upplevt samma sak. De frågar mig hur jag gick till väga, hur det gick till...
Hur känns det att kunna vara ett stöd till andra?
– Det känns jättebra. Är det någon som får något liknande så kan de vända sig till mig.
Nu mår Ingela Andersson bra. Hjärtproblemen är borta och hon hoppas på en problemfri säsong ute i spåren.
– Förra säsongen fick jag inte ut någonting, det var helt stopp i kroppen. Jag vet inte varför, jag var bara seg. Det kan bero på att jag ökat träningen ganska mycket de senaste åren, det kanske tar ett tag innan det släpper, säger hon.
Drömmer om OS
Med tanke på fjolåret vågar hon inte ha alltför stora förväntningar på den kommande säsongen.
– Det är så himla svårt att säga. Jag är fortfarande ung och känner att jag har tiden framför mig, man man vill ju gärna komma dit så fort som möjligt (skratt).
Hur har försäsongen varit?
– Den har varit jättebra. Träningsmässigt väldigt bra, jag har fått vara frisk och kunnat träna på ordentligt.
Förutom att du har tränat mer, har du gjort några andra förändringar i träningen?
– Ja, vi har kört lite hårdare. Jag märker att jag har blivit starkare. Det är positivt, att jag orkar mer. Sen vet jag inte om farten finns, men jag hoppas att den ska komma med några tävlingar.
För två år sedan gjorde Ingela Andersson sin första världscuptävling. Nu hoppas hon kunna etablera sig ännu mer bland världseliten. Dessutom finns OS i Sotji på näthinnan.
– Det är klart att det är årets mål och att man vill dit. Det vore en upplevelse och en viktig erfarenhet. Målet är att ta sig dit, men jag har inga stora förhoppningar på att göra bra resultat där. Jag siktar på OS om fyra år, det är mitt stora mål.
Men det skulle vara en upplevelse att få åka redan 2014?
– Ja, absolut. Jag tror att jag skulle ha nytta av det i framtiden.
Om fyra år, då är du 26 år, det är väl en ganska bra ålder för en skidskytt?
– Ja, det känns som en bra ålder. Det är väl ungefär då man brukar vara som bäst sägs det.